Bokslut 2011

Nu är 2011 slut och ännu ett år har passerat. Ett år äldre har jag blivit och lite mer erfarenhet har jag nog fått. Jag antar Marias uppmaning till ett bkoslut. Såhär minns jag 2011.

Största utmaningen: Börja träna regelbundet

Mest modiga: Att starta i Midnattsloppet utan att någonsin sprungit en hel mil i följd (de senaste 13 åren).

Mest stolt över: Att jag med medvetenhet och fokus genomförde Midnattsloppet.

Härligaste ögonblicket: Oj, det finns många. Så för att nämna några: när Lina gick och sa mamma samtidigt, målspurten i Midnattsloppet, när telefonen ringde och jag fick mitt nya jobb.

Bästa tillskottet: löparskor, vinterlöparbyxor och löparjacka

Största surdegen: Vikten...det finns en del att jobba på.

Sorgligast: Min farmor gick bort under december. Det var för mig en otroligt stark kvinna som genomlevt livet på ett sätt som jag aldrig kommer få uppleva. På gott och ont.

Mest stolt över: Min familj

Mest romantiskt: Min man

Sörsta irritationsmoment: Kräksjukan i London

Knasigast: En galen helg i London med shopping och magsjuka. Den gjordes tillsammans med bästa dotten och bästa vännen.

Bästa resan: London, vad annars?

Årets bästa inköp: Mina älskade löparskor

Varmaste återseende: Mina jeans

Vad vill jag då med 2012? Jo jag vill utmana mina rädslor mer, lite mer mind fullness och jag vill bli medveten över min egna roll i livet. Jag vill styra skutan själv, målmedvetet och säkert.

Hoppas att ni alla får ett gott slut och att ni börjar året på bästa sätt. Jag börjar året med ett träningspass...för att sätta av riktningen på skutan!

Gott nytt år alla!

Nu vill man ju bara ut..

Jag kan köpa mig träningssug...just nu är jag sugen på att testa min nya jacka. En blå snygg skid-/löpjacka. Sen kan jag inte bestämma mig för om det är nörd-varning angående gåstavar? Jag har iallafall bestämt mig för att vara lite nördig så även ett par stavar följde med mig hem från Flisbergs. Tokbilliga var de också, 100 kr. Att de är snygga också gör att man till och med kan känna sig lite häftig :)

Ledig

Sitter och njuter av en av mina första lediga dagar, på riktigt. Jag har inget jobb som hänger över och mörkar min dag. Känns underbart! Jag trodde aldrigi hela mitt liv att jag skulle behöva träna på att lämna jobbet på jobbet och inte ta med mig hem. Jag tycker att jag alltid kunnat göra det. Men nu måste jag lära mig att släppa det...det kommer nog med lite mer erfarenhet.

Jag håller på att laddar inför 2012 års träning. Det gäller att koppla upp posivtiva bilder som gör att starten efter nyår går snabbt och smidigt. Har samlat på mig massor av positiva och peppande bilder för en väggalmanacka som jag tänkte skulle hänga framför min crosstrainer. I almanackan skiver jag upp mina träningstillfällen, och det är ju peppande i sig att se sin träning. Dessutom har jag just sparkat igång Måndagsklubben med tjejerna. Vi får se vilka som kommer hänga på. Några gamla och några nya förhoppningvis. jag hoppas att så många som möjligt hakar på VÅRRUSET. Jag kommer återkomma i årendet.

Säger bara att ny kör vi mot bättre tider...

http://www.ensvenskklassiker.se/tjejklassikern/

http://www.midnattsloppet.com/start/content.cfm?Sec_ID=95&Eve_ID=1

http://www.stockholmhalfmarathon.se/start/

Detta blir 2012´s utmaningar! Tjooohooo

Igår julafton idag slapp dag!

Igår var det jul och vilken skön dag vi hade. På morgonen åke vi hem till mina svärföräldrar och hade lite julklappsutdelning, så att säga light varianten. Sedan leka med klapparna, äta god mat för att åka hemåt igen runt fem tiden. Väl hemma hade vi total julklappsutdelning. Hugo var extra glad åt sin radiostyrda Blixen bil. Jag blev extra glad åt min nya snygga väska från Ordning och reda samt en svart kopp med texen "The boss", det är jag ju på två spelplaner...

Ska fixa lite ny träningemusik nu...inför 2012! Det kliar lite i benen, om kan kan beskriva det så?

Tisdags promenad

4,8 km - 4 min
Kvällspromanad med bästa grannen. Vi tog en sväng efter att barnen lagts. Det var super trevligt att ses, tack Jenny. Vi lagom fort och lagon långt. Jag snurrade dock på mig mina skor för hårt vilket gör att skenbenet strejkar just nu...men men vad gör man inte för ett halv marathon....VAD SA DU? Jo jag sa vad gör man inte för ett halv maratton. Nu är det bestämt, jag, Daniel, kussen Johanna, kussens kille Fredrik och moster Lisa, vi ska springa Stockholm Halvmarathon. Någon mer som ska hänga på? Det är en sisådär 21 km, rätt slätt! Ingen panik - man ska ju bara runt ; )

Återkommer i ämnent

Lunchlöpning - yes!

Löpning 3,6 km
Ja, idag gjorde Jag det. Idag lyckades jag! Jag sprang en sväng på lunchen. Vad skönt. Vad härligt. Vilken lycka att ha tillgång till friskvårdstimme. Om Jag lyckas få till löpning på torsdagar i några veckor framöver, så är jag nog på G igen. Det blev inte så långt denna gång, men det är lite som att börja om igen, fast ändå inte.

Funderar...

...på lite lunch löpning på torsdag. Det krävs lång uppladdning...

Min man är en löpare

Daniel är en löpare. Han springer inte så mycket efter program, utan kanske mer på känsla. Han springer långt. I fredags var han ute på en tur på 14 km. Milen är standard för honom. Jag springer med vagnen medans Lina ligger och sover i. Vid de tillfällena är det lite tyngre än vanligt säger han...men inte så farligt. Och han är snabb också. Jag försäker peppa honom att ställa upp i något lopp men han har inte nappet 100 % än.

Just nu är han min främsta insprationskälla! Tack Daniel för att du springer i ur och skur! Tack för vinterbyxorna, de var tokigt sköna.

Jag har saknat löpningen

5 km - tid ???
Idag tog jag mig ut för första gången på jätte länge. Jag har inte joggat 2 veckor. Men idag var det dags.

Utan klocka, bara bra musik i öronen, jag och hösten. Det blev en tur i skogen. Uppför backar ned för backar. Det var förbaskat skönt. Skönt att pressa kroppen lite mer än vanligt. Pressa fram svetten i pannan. Pressa kroppen så att musklerna blir trötta.

Varför dröjde det då? Jo livet kom ikapp min lilla löpningsbubbla som jag skapat under min föräldrarledighet. Jag började arbeta igen, nytt ställe, ny tjänst och mycket mer ansvar. Inte visste jag att det skulle vara så svårt att upprätt hålla träningen. För det är svårt att gå iväg på kvällen (efter en heldag på jobbet) och träna. Kanske inte för att man är tröttast i hela världen...utan istället för att man inte får vara hemma och vara mamma till sina små.

Jag har gjort en deal med mig själv. Sålänge jag tränar två gånger i veckan ska jag känna mig mycket nöjd. Pressar jag in ett pass på lunchen så att det blir tre pass ska jag upphöja mig själv till skyarna. Just nu kör jag ett pass Boxningsgympa med Jenny och ett pass på helgen. Jag har power walkat och simmat. Löpning har varit parkerad så att säga. Men nu känner jag mig redo igen. Idag var löpningen lustfylld och kul.

Har man sett Rocky några gånger vet man ju att boxare tokspringer mil efter mil...och jag kan ju inte vara sämre.

Första passet i mörker

4 km - fyra varv runt kvarteret

Ja idag var det dags att masa upp sig från den ljumna sängen bredvid Hugos sovande andetag. Han somnade in så tryggt. Själv skulle man piska upp sig själv i löptempo...pep pep pep...

Nu är det mörkt ute vilket gör att jag inte vill ta mig ut för långt bort...falsk säkerhet, ja jag vet. Jag bestämde mig för att springa runt kvarteret fyra gånger. Runt, runt, runt och runt en sista gång. Rätt behaglig runda...gäller att ha riktigt bra musik i öronen. Fyra km på 32 min, jag känner mig nöjd. Nu gäller det bara att hålla i. Det känns grymt bra!

Löpning

Ca 4,5 km i skogen
Idag var jag arg innan passet, under passet och efter passet. Det finns en miljon olika anledningar till detta men det vill liksom inte ge sig.

Sprang i alla fall två varv i skogen. Efter två varv mötte Daniel och barnen upp mig så sprang Daniel och körde backträning. Han är en riktigt fena på att springa. Han började för ca 2 månader sedan och tar milen idag hur lätt som helst. Försöker få honom att satsa på ett lopp, men han har inte nappat fullt ut än...men man vet aldrig.

Idag var passet ett måste-pass. Måste-ut-oavsett-tid-och-ork. Ett pass som måste genomföras för att kunna pricka av i kalender. Tror att det kommer bli några fler av den varan framöver då jag just nu känner mig hyvsat omotiverad att träna. Nytt jobb, ny tjänst, nytt allting tar ut sin rätt känner jag...men det får helt enkelt bli några fler måste-pass!

Lördag!

Efter en väldigt intensiv vecka på jobbet kom lördagen med stormsteg. Vi hade inte planerat någonting, vilket öppnade för en hur skön helg som helst. Lördagar betyder vakna tidigt för den morgonen är det min tur att ta hand om barnen, så får Daniel lite sov morgon. Jag sover istället långre på söndagen.

Efter frukost gick Daniel ut och sprang och jag lekte lite med Hugo, medan Lina sov första passet. Efter lunch packade vi in barnen i cykelkärran och drog till stallet. Doften av häst och hästskit fick minnen från stallet-tiden att svicha förbi min näthinna. Jag har ett gammalt förflutet som häst-tjej och då har man ju hängt en del på stallet. Kalla tår som nästan faller av, hungrig maga bara för att man glömt bort att äta för att det varit så roligt, ridläger, häst-bett blå märkte på armen, flugor, tunga hö-balar, super coola balla stalltjejer som man nästan var lite rädd för...för att nämna några minnen.

Hugo sa att han ska rida på riktiga hästar nästa gång vi kommer dit. Nu räckte det med en häst i trä.

På vägen hem somnade Lina i stolen...det ser ju så "läskigt" ut när huvudet bara hänger.

Kvällen fördrevs sovandes i Daniels knä...var så himla trött!

Power walk

Power walk 5,7 km
...med bästa Isabell, hur trevigt som helst! Väckte idén med att göra Tjej-klassikern tillsammans, hoppas du antar utmaningen Isabell!

Onsdag istället för tisdag

Crosstrainer 35 min
Tanken är att jag ska träna tisdag, torsdag och helgen. Men denna tisdag var jag som en urvriden handduk när jag kom hem från jobbet...så det fick bli onsdag istället.

Det var ett skönt pass, jag gillar verkligen när det rinner svett. Känns renade, trots den inte så mysiga doften. Ibörjan av min tränings-karriär kunde jag inte svettas. Jag vet att första gången jag kände att huden lyckades pressa ut en droppe svett ropade jag på Daniel: "titta jag svettas som man gör på riktigt när man tränar hårt". Nu har nästan denna hysteri om rinnade svett blivit ett kvitto på att jag har tagit i ordentligt. Ja, var man inte konstig från början, blir det bara värre framöver...

Avbruten löpning

Löpning/gång 4 km
Idag skulle jag använda min träning för att rensa hjärnan. Veckan som varit har varit fulld av intressanta möten på nya jobbet, jobbiga beslut och en spurt mot Linas barnvälsignelse i 200 km/h.

Så idag skulle jag rensa hjärnan, lätta på högtrycket. Bli skit trött, så trött att jag inte orkade tänka mer! Jag började gå och efter en stund kom löpstegen av sig själv. Jag ökade takten och det kändes skönt. Andningen ökade men inte till den nivån att jag behövde gå.

Jag jobbade på och när jag är längst bort (alltid längst bort) blir jag nödig. N Ö D I G, med stort N! Vad göra? Det vara bara till att slå av takten och gå...gå, vem vill gå??? @;[ :( @. Helgen har rent mat-mässigt inte varit den bästa, vilket kan vara förklaringen. Bara att ladda om, om man kan säga så ;)!

boxning...

...med friskis - 90 min
Men jisses vad min överkropp känns genomgången...man springer ju inte med benen. Jenny som håller i passet är stark, stark som en oxe. Passet var en utmaning och mitt mål är att orka hela passet innan jul utan att fuska.

Man är i par och tjejen som jag var med peppade mig att ta i lite mer, så vill jag ha det. Dessutom tappade jag byxorna vid upp-hoppen vilket bara kan betyda att hullet dallrade lite extra och var lite mindre än innan. JIPPI! Nästa gång ska jag gå en rond mot Mickis - ska bli kul! Någon annan som ska med?

Träning

Crosstrainer 40 min + styrka armar
Har suget efter träning försvunnit på en vecka? Hur fanken ska jag lägga upp det? Måste få lite ordning på detta, innan det går för lång tid och all grundkondition försvinner. Nu känns det som om jag skulle behöva 36 h på ett dygn för att få ihop något som man kan kalla träning. Man slits mellan att man jobbar till 18 ungefär, hem och äta middag, barnen hänger på en och vill visa något nytt, man är skit trött efter alla nya intryck och så vill man ha ork att se och höra på alla i familjen. På detta ska man gå iväg och träna, och således lämna man och barn som man längtat efter hela dagen. Jag vet att jag kommer leva med dem längre om jag tar hand om min kropp, men de kommer ju inte vara små för alltid heller. Med den stora känns det inte så jobbigt, hon följer istället med och tränar och vi får på det sättet lite egen tid ihop, vilket är super mysigt. Det är väl så här det känns att aldrig räcka till. Man vill så mycket....

Har ni smarta tips på hur ni löser träning kontra det vanilga livet så får ni gärna tipsa :)!

Finns fortfarande...

...bara fruktansvärt trött. Men jag har nog fått världens roligaste jobb.

Trasigt knä och sårad människa

Idag skulle jag åka in på en konferans/ kurs om Lean (Toyotas löpande bandet lösning-någonting. Det är alldeles för invecklat för att beskriva här på kl 22 på kvällen). Jag gjorde mig i ordning och fixade till mig själv. Kände mig lite snyggare än vanligt i min nya klänning och mina nya svarta convers.

Pussade och ropade hejdå till alla i familjen. På busshållplatsen kom jag på att jag glömt min "älskade-jag-vet-inte-vad-jag-gjorde-innan-telefon". En stor tomhet fyllde mitt bröst, men jag bestämde mig för att jag skulle klara av dagen utan telefon. Det funkade ju innan, typ 80-talet...

Vid tunnelbanan rusade alla människor ut ur bussen för att halvspringa till pendel. Precis vid trappen halkar jag och landar på mitt knä på ett galler. Jag landar så illa att gallret gör 4 blodiga ränder över hela knäskålen. FATTA hur galet ont det gjorde. AS ONT!!!! Det passerade säker 100 persone, men tror ni att någon frågade mig om allt stod rätt till. Inte en enda. Inte en enda. Vad är det som händer?

Här är det en människa som ramlar (jag) och uppenbarligen får mycket ont (jag säger aj och beklagar mig över smärtan) - och inte en människa frågar "hur det gick det". Jag låg ju på golvet för bövelen. Nä, istället är alla så himla upptagna av att hinna med tåget om går om 10 min....jag blir så himla trött. Jag kan väl inte vara den sista människan som önskar lite medmänsklighet?

Härmed utmanar jag alla att hjälpa till mer. Alla människor är inte galna, går på droger eller vill råna dig bara för att du frågar "hur är det fatt"? Nä skärpning!

Och för alla er andra som undrar, så nej strumpbyxorna gick inte sönder av någon outgrundlig anledning, men knät blödde ordentligt under hela dagen!

Lite cross...

...trainer 30 min
Ett uppvärmningspass efter att släpat runt på värsta sortens förkylning. Börjar känna mig riktigt bra nu...inte hundra med absolut på G!

...jobb, sjuk, träna...

..nu gäller det att vara snäll mot sig själv. Vissa skulle nog tolka in det som att vila, vila, vila...men jag menar - nu gäller det att hålla i träningen, dricka C-vitamin och avsätta tid för träningen. Snällheten ligger i att sänka kraven, kraven på allt. Jag behöver inte vara en super mamma med hembakta bullar på Linas barnvälsignelse, träningen behöver inte vara i över en timme och jag ska tvinga mig i säng kl 21.30 i den kommande vecka som kommer.

Veckan som varit har jag börjat nytt arbete, tagit mig genom höstens värska sort av förkylning, haft sjuka barn hemma och på grund av sjukdom inte kunnat träna. Den har varit blandad med nya intryck och dippar och uppgångar. Omtumlande och häftigt. Nu gäller det att samla sig själv och börja om. Börja om med nya förutsättningar, börja om med nytt utgångsläge. Siktet är fortfarande inställt på marathon i Berlin 2013 och kul ska jag ha hela vägen.

Vikt!

110 kg, 110 kg! Nu totalt 15 kg, eller 25 kg om man räknar från förlossningen. Fortfarande tre-siffror men det börjar kanske röra på sig igen. Det här är lite fånigt men jag känner mig smalare...trots att jag fortfarande har 20 kg kvar. Inte 35 kg utan bara 20 kg :)

SJUK - nej inte nu!

Jag kan bli dålig vilken dag som helst, bara inte idag, imorgon eller på fredag! Gissa vad? Igår kväll klättrade de små äckliga bacillerna in i min kropp och bröt ned mitt försvar med en round-kick. Känner mig golvad, tok snorig, tungt huvud, stukad själ, riktigt trött och allt det andra som man känner när man åker på höstens första förkylning.

Barnen hann vara på dagis i 2 h och sedan var de smittade av någon sorts super bakterier. Jag skyller mer än gärna på dagis när det gäller sjukdomar som kommer hem till vårat annars så friska, luftiga och härliga hem :)

Anledningen till att jag just nu inte kan vara sjuk är att imorgon börjar jag mitt nya arbete. Morgondagen är fullbokad med massa hej och hälsnings-möten, praktiska saker som ska lösas och andra viktiga saker som man avsatt just torsdagen till för min skull. Om jag inte kommer upp ur sängen imorgon kommer...jag vet inte. Å andra sidan har man ju inte lust att hälsa på någon som är smittade av den fasansfulla smittan - snorinfektion.

Hoppas natten gör underverk! Är det någon som sitter på en mirakelkur som avhjälper eller bara tillfälligt gör om mig till människa maila gärna eller gör ett inlägg på bloggen - jag är deperat!

Behagliga fotbollsplaner

4,7 km + 10 intervaller på fotbollsplan
Idag följde Isabell med på mitt tränings schema. Det är ju riktigt kul att vara två, även om jag fortfarande inte kan prata under tiden jag joggar. Ända sedan jag fått ett schema samt att det varit semester har måndagsträningen avstannat lite. Men vem vet kanske de andra har lust att hänga på även på mitt schema.

I allafall. Jag joggade ned till Isa och sedan jobbade vi oss upp på "tippen". Uppe på "tippen" ska det finnas en fotbollsplan som enligt min man möjligtvis skulle kunna vara en fullstor plan. Fullstor var den inte men det fick duga. Fram till fotbollsplanerna kändes joggingen relativt lätt. Jag tycket att vi höll ett bra temop och det kändes skönt i kroppen. Backarna tuggades genom och vägen upp dit bjöd inte på så många nedförsbackar.

Vi körde 10 långsidor i högre hastighet och joggade lugnt på kortsidorna. De fem varven gick förvånadsvärt lätt. Jag hade till och med hade energi kvar att jogga hem till Isa och sedan vidare hem till mig.

Hela passet kändes lite som: ja ja jag kommer att ta det här - jag joggade ju 11,2 km i lördags! Jag känner att nu har kan jag nog pressa mig utanför min komfort-zon och möjligen även med hjälp av lite viktnedgång - jogga lite snabbare! Jag vet ju nu att jag tar mig runt en längre sträcka vilket betyder att jag kan öka på kortare sträckor - jag tycker att det låter logiskt!

Nytt arbete i veckan som kommer!

Ja, jag ska snart avsluta min föräldrarledighet för att börja arbeta igen. 11 månder till ända...känns ju lite sorgligt, men jag vet ju att skruttan kommer få det super bra med sin pappa också. Nu är det dags för mig att gå upp tidigt, komma hem vid 18-tiden och leka lite för att sedan sova.

Det roliga i kråksången är att jag har fått nytt jobb. Det är ett steg uppåt med mer ansvar, vilket blir en kul utmaning för mig. Det innebär ju också i sin tur att min träning måste anpassas mer till yttreförhållanden. Under föräldarledigheten har ju mannen ställt upp på alla mina upptåg. Nu kommer inte den friheten iform av tid att finnas på samma sätt. Nu måste träningen göras på vissa tider och kan inte skjutas hit eller dit. Det kommer bli en ordentlig utmaning.

Det som jag har till min fördel är att jag tränat minst 3 ggr i veckan sedan 2 jan 2011 så jag borde vara ordentligt beroendet av min träning nu.

Det finns ju fler än jag som jobbar och tränar samtidigt :)

Gjorde igen 1 mil - med råge

11,2 km - 1h någonting (5 km 39 min, 10 km 1 h 24 min)
Ja egentligen har jag råkoll på tiden, men det tog så hilma långtid att jag bestämt mig för att inte hänga upp mig på det! Men mina första 5 km gick på 39 min, vilket är en bra tid om man heter Katarina.

Ja, det var tänkt att jag skulle springa 10 km, men det blev lite längre. Jag gav mig iväg vid halv nio på morgonen bara för att det inte skulle vara as varmt (att springa när det är varmt är ingen hit för mig.) Slingan gick runt stallet och hem igen. Helst vill jag springa från A till B, men på grund av lite andra aktiviter under dagen var det detta upplägg som funkade bäst.

När jag rundade stallet hade jag avverkat 6,5 km och jag visste och tänkte nog också högt: shit vad långt det är hem nu. Där och då fick de negativa tankarna fäste i huvudet. Det var varmt, jag hade ingen keps på hjässan och jag vätskan jag hade med mig var ljummen nu, blä!

De sista 5 km var mycket tunga för att utrycka mig korrekt. As jobbiga, dö tråkiga, tok svåra - för att inte använda alla svordomar jag istället skulle vilja använda. När jag passerade 10 km och fortfarande inte var hemma kändes livet hopplöst...varför, varför denna hetta?

När jag kom hem fick jag kallt vatten som jag i praktiken hällde över mig - där och då kom belöningen. Att få känna mig levande i nuet. Det kalla som rinner ut med ryggen, saltet som rinner över läpparna, andningen saktar ned igen och känslan av att jag gjorde det igen. Wow jag gjorde det igen. Det var inte lika hilma stormade som vid Midnattsloppet med gråt och allt det där. Utan nu var det lite mer som: jepp, check - WOWO jag gjorde det igen! Klapp på axel på mig.

Jag gick ju en del under denna tur, men när jag hade passerat 10 km kunde jag fortfarande jogga. Det kunde definitivt inte göra efter Midnattsloppet. Ja, 10 kilometrarna blir väl vardags föda de också...

Underbara torsdag

Började dagen men den låångg och mycket smärtsam promenad - 8 km. Jag passade på att gå hem från verkstan efter att jag lämnat in bilen på lagning idag på morgonen - det skulle jag alrig gjort. Eller det kunde jag har gjort med glädje om jag valt rätt sorts skor.

Skorna jag hade på mig köptes på Löplabbet i vintras...de har ju funkat lite sisådär...tänkt att jag kan ju gå i dem i alla fall. Men det kunde jag inte. Efter endast 2 km började en brännade smärta under främre trampdynan. Det kändes som foten glödde...gå på glödande kol - tjena, mina fotsulor kändes om hela havet brinner. Men jag bet ihop och tänkte att det blir nog bättre.

Någonstans vid brandstationen börjar jag undra om jag ska sätta mig ner några timmar och bara massera de så stackarna - då var det ca 3 km kvar. Väl i centrum höll jag på att rina Daniel och säga: Packa in ungarna och kom och hämta mig för nu går jag inte en meter till! - då var det mindre än 1 km kvar. Men tog mig hem och har lovat mig själv att aldrig mer tro att ett par skor blir bättre bara för att...jag vem vet inte, inbara för att!

Men dagen avslutades med en underbar middag med bästa tjejerna Isa och Jenny. Vi tog nya bilen in till Sumpan och gick på resturang. Hade först tänkt Parma men där var det full. Gick istället till fiskresturangen Den goda maten! Räkor till förrätt och torsk, lax och tonfisk till huvudrätt - gott och väl avvägt.

Denna krabat åt vi inte. Den satt på bilen hela vägen hemifrån intill Sumpan, i allt från 50 km/h till 120 km/h. Det roliga var att i 120 km/h var hans sprön backåt slickade i färdriktningen. Snacka om starka och uthålliga ben!

Timbuktu rules

5,2 km
Sprang en runda idag som gick ut på landet lite. Upp mot Bro Lossa kyrka. Finns inte så mycket mer att skriva om den...bara det att jag aldrig mer ska springa tätt in på maten - skit dålig ide!

Rubriken är tagen för att just nu springer jag lite extra snabbt till Timbuktus låt: Resten av dit liv. Nu för tiden är inte farsoter att gräshopper ska komma och äta upp dina grödor. Den moderna varianten är att dina hårddiskar ska kracha för alltid! Han är grym på lyrik.

Kärleken till barnen...

...är så otroligt stark att den får mig att vilja leva lite mer, hela tiden. Lånar ett citat från DN 22/8 från Jan Bylund:

"Att få och ha barn är som att leva med hjärtat utanför kroppen resten av livet."

Backisar i backen

Backträning 3,8 km - 31 min
Idag gick det lätt. Läste i Runners world om olika löpstilar. En stil handlade om de som joggar lika snabbt som de går...ups det är ju jag!!! Rådet var att pressa sig själv lite mer, tro att man VERKLIGEN orkar att köra lite snabbare...och vet ni vad? Jag var lite snabbare idag. Jag orkade hela vägen, trots backintervaller på mitten av passet. Under alla löp-moment höll jag ett temp mellan 7.05-7.45/km...och ni vet ju att jag vill ju gärna ha en 7:a framför min takt (nörd, tönt - jag vet...).

Jag gjorde också en as larvig miss idag...men jag tror att jag gjorde den för att påminna mig om varför man har löpar strumpor. Jag glömde att sätta på mig "löpar-socksen". Oj, vad konstigt det kändes...ett I-lands problem, jag vet...jag ska inte älta det mer. Men nu och för alltid blir det "super-löp-strupor" på!

Bilden är från Aktiv fritid

Jag har ett nytt hemligt mål...och det är att springa 4 km på 30 min...jag vill, jag kan och jag kommer!

Vilodag

Idag har jag inte tränat. Jag har vilat, och hualigen vad skönt det har varit. Jag har inte legat på soffan, jag har fixat och fejat. 3 tvättmaskiner har det blivit. Så imorgon är alla träningskläder rena och redo att svettas ned. En ny spegel har flyttat in i hallen också, även målat lite på entrén med Mickis. Vidare har jag också varit och storhandlat. Det låter som mycket och det är det nog, men det har varit trevliga saker, ni vet vardagliga saker.

Veckans träning ser ut som följer: måndag - backarna ska bestigas, onsdag - 5 km lätt och lördag 10 km (igen). Jag ska alltså göra det igen - 10 km. Bäst att ta på mitt as snygga vätskebälte. Jag får nog ta och lägga upp en bild på mig och mitt snygga bälte. Hur ska ni andra lägga upp er vecka?

4,7 km löpning på Axamo

4,7 km - 39 min
Nu har vi kört vårt sista pass här nere i Småland. Det fick bli ett besök på Axamos sköna platta bana. Efter en hel dags regn igår var det lite av terreänglöpning mellan vattenpölarna, eller som en start i ett lopp. Ni vet man kryssar mellan de som är mindre snabba (typ jag). Banan var skön och jag höll emellanåt 7.15-7.45 tempo, vilket kändes skönt. Kanske är det så att även jag kommer orka hålla ett högre tempo snart :)!

Löpning i John Bauers spår

Löpning 5 km - 41 min (uppförsbacke, uppförsbacke, aldrig nedför)
Idag har jag joggat i skogar där jag är uppvuxen, på Öxnegården i Huskvarna. Ja, jag är ju inte född i skogen (även om man kanske kan tro det ibland), men vi var i det område där jag är spenderade mina 10 första år - Öxnehaga.

Det var med stor förväntan som jag tog Daniel dit. Framför mig såg jag mina barndoms skogar, tallar och sagolika delar i skogen som liknade de delar som John Bauer har illustrerat i "Tomtar och troll". Med oss hade vi mina föräldrar och två av våra barn + kusinen Max. Toppen med mor och far som barnvakt och så fick barnen komma ut i skogen lite - hur bra som helst.

Vi började sakta med lite uppvärmning. Vi gick tillsammans och skulle skiljas åt när väl löpningen skulle påbörjas. Sedan skulle Daniel vända i mål för att möta upp mig på slutet.

Hur fint som helst!

Höga fina tallar. Här skiljs vi åt och vi var här lyckligtvis ovetande av vad som skulle komma.

Det som kom att utspelas nu var en 5 kilometare som gud glömde...eller någon annan mörk kraft byggde. Det gick upp, upp, upp aldrig ner. Stigningarna var hemska. Mitt där under min runda började jag ifrågasätta vad det var jag höll på med, kanske jag skulle bli fågelskådare istället eller trädskådare. Efter två kilometer var jag redo att sätta mig ner och gråta. Benen var tomma och huvudet förbannat...massor av negativa tankar.

Det jag gjorde var att ladda om, tänkte att ja ja jag får ta mig runt i alla fall. Så jag gick i backarna (vilket nästan var helatiden), joggade på rakorna och lullade i de få nerförsbackar som banan bjöd på. Jag passade på och ta lite kort med!

Urskog

Sagolika miljöer

Misstänker starkt att en frustrerad löpare tagit ut sina negativa tankar på detta stackars träd...för det var galet mycket backar!

Ungefär vid trädstubben mötte Daniel upp mig, då var det ca 1 km kvar. Denna kilometer avnjöts nedför. Nedför, nedför!! Tyvärr är jag varken bra på att jogga uppför eller nedför...jag tycker att båda delarna är jobbiga på olika sätt. Med hem kom vi tills slut.

Jag drog mig till minnes att jag förmodligen aldrig sprungit 5:an på Öxnegården. Jag tror att jag sprang 3,7:an eller 2,5:an...för 5:an kändes inte på något sätt igen.

Öxegården ligger högt upp på Öxnehaga med underbar utsikt!

Fika-gänget när vi var klara

Barnen tränade på sitt sätt.

En reflektion: I Hälsingland är jag rädd för bjönar och vargar, men har aldrig sett någon. Däremot har jag sprungit på älg på Öxnehaga, flera gånger. Både tjur och ko med kalv. Men här känner jag mig inte alls rädd...ingen logik alls!

Nästa år kommer jag igen till denna hemska 5:a - och då ska det gå snabbare och lättare!

Resultat - nu kan det bara bli bättre!

Jag gick i mål som 6940:onde kvinnliga deltagare på Midnattsloppet. Efter mig hade jag hela 114 kvinnor som jagade mig och ville ha just min placering. Bilden nedan kan beskriva ganska väl hur få deltagare det var kvar som skulle hämta ut sin västa när jag väl var i mål. På bilden är det Mickis som hämtar våra väskor - jag orkade inte (latmasken i mig slog till med full kraft)

Mina kompisar som var med på loppet sprang väldigt snabbt, vissa på 47 min - helt galet snabbt! Bara till att säga grattis!

Om träd kunde springa...

Löpning 5 km - 44 min (om träd kunde springa skulle jag sprungit jätte snabbt idag)
Med ganska tunga och stumma stockar i benen tog jag mig ut på min måndags träning. Vi skulle åka hem till JKPG vilket medförde att träningen fick genomföras med disciplin kl 08.00 på morgonen. Tänke gå runt banan, men efter ca 500 meter tänkte jag: "för tusan, jag kan nog springa lite" och så lunkade jag runt banan. Anledningen till att gå-tanken hade slagit rot i min skalle var för att jag under söndagen praktis taget varit orörlig. Mannen min körde både mark- och luftservicen hemma, han är världens bästa supporter.

Om Midnattsloppet var min största psykiska utmaning hitintills (inom löpning) var dagens pass den största fysiska ansträngningen jag någonsin känt i hela mitt liv. Vissa delar av kroppen var helt enkelt inte med på banan. Vissa delar, som typ benen, var fortfarande på min dröm-massage-bänk. Jag kände att detta pass kunde komma att ta hur lång tid som helst.

Fast efter en stund var det lite skönt i benen. Jag nästan kände hur mjölksyran och träningsverken från lördagens utmaning bara rann av mig. Tyvärr valde kroppen att stelna till helt och hållet efter 6 h i bilen. Blir till att stretcha lite ikväll med.

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har fötter som orkar med mitt rännade och uppbärandet av min fylliga kropp!

Midnattsloppet - jag kom, jag segrade inte...men är ändå skit glad!

10 km - 1 h 24 min, genomsnitt 8.23 min/km
Ja då var det gjort, jag har sprunget Midnattsloppet, min första mil i moderna tid som trebarnsmor. Underbart! Så här var det:

Jag laddade underdagen med vila och lite lugn och ro. Middagen bestod av Kattas löparfisksoppa och Kattas löparpannkakor. Nu kan man tycka att soppa är helt okej, men pannakakor? Hur tänkte du nu? Men receptet är att äta mycket soppa och endast en pannkaka...då är allt toppen.

Med fulla magar och pimpade skor gick vi ned till stationen, trion från Bro, jag, Mickis och Pysse. I Barkaby hoppade nästa trio på, Johanna och Fredrik. Deras tredje person, Lisa, kom lite senare. Hon kom till Zinken 21.20 (första starten gick 21.30) direkt från Klubbmästerskap på Kungsängens golfklubb 36 hål. Johanna tycket jag så livrädd ut, och ska sanningen fram så var jag lite rädd. Ju närmre vi kom Södra station desto fler orangeklädda varelser gick på, den ena mer löpar aktig än den andre.

Väl framme gick vi till Konsum och köpte frukt och dryck, väskan lämnades in, mötte upp Lisa och bajamajorna besöktes, två gånger. Ja två gånger hann jag med innan det var dags att ställa sig i fållan.

Snart skulle vyn över Ringvägen vara någon helt annan!

Glada löpare på G, Pysse, Mickis, Jag och Fredrik

Johanna och jag

Min fålla hette 7a och var den grupp som startade sist. Jag hade förväntat mig ett gäng rultiga, pluvsiga löpare (som jag)...men gruppen bestod av ett gäng proffsiga eftersläntrare. Det släpptes nämligen ytterligare plaster en vecka innan start och dessa platser var natruligtvis i fålla 7a. Och alla vet ju att fint folk anmäler sent...eller? Ja alla såg mycket vältränade och proffsiga ut, smala slanka tjejer och trimmade killar. Men det fanns även de som hade några år på nacken och ett ur gulligt äldre par som gick banan runt hand i hand.

Varje gång en fålla släpptes iväg kom en puls av applåder ut med Ringvägen. Hur häftigt som helst.

Snart börjar det!

Nu kör vi, Lisa och jag

De första två kilometrarna avverkades nog lite för snabbt för mig, men det är svårt att hålla igen när man väl blir iväg släppt. Ni har ju tidigare läst om mina tankar kring upplägget, jag förkastade alla dessa i ett bräde. Lisa peppade mig att jogga så länga byxorna satt på, och så blev det. Jag joggade nästan hela tiden, gick i två backar samt gick vid vatten-stationerna. Jag såg inte så mycket av loppet - tyvärr, jag var alldeles fokuserad på att ta mig i mål. Loppet bjöd på underbar publik och fantasktisk underhållning, det uppfattade jag i perferin.

Det bästa var ändå när jag svängde in på Hornsgatan, det var 400 meter kvar till mål. Jag hade ont i ena knät, jumskarna ömmade och jag ville bara i mål. Helt plötsligt var jag ensam på gatan, Lisa hade lämnat mig för att spurta i mål. Själv ville jag se mig omkring, kolla in läget. Hjälp vad mycket människor stod ut med vägen, dubbla rader av glad och överförfriskade människor. Jag kände mig stark och spurtade de sista 150 metrarna. Jag vet inte om jag inbillade mig men jag tycket det kändes som om heja ropen ökade i takt med min fartökning (jag väljer att tro det i alla fall).

Väl i mål blev jag intervjuad av en man som tycket att jag hade bjudit på en härlig spurt. Jag flåsade mest i mikrofonen...

Med en banan och en medalj i hande haltade jag iväg mot kompisarna...jag grät av lycka. Inte bara hade jag tagit mig runt 10 km utan jag hade även gjort det 10 min marginal från den berömda linan i Björnsträgård. När vi passerade där sa killen i megafonen

nu hejar fram de sista löparna för om 10 min dras snöret

- där och då insåg jag att jag skulle klara det.

Glad och trött

Kan man ha den på kontoret? :)

Min underbara klocka
Jag vet att jag gjort detta själv och det är mina benen som tagit mig runt, men jag kunde aldrig har gjort detta utan det massiva stöd och engagemang som jag fått av så många människor, kända som okända. Tack för inläggen, smsen och alla lycka till kramar. Tack till alla er som sprungit i min takt, peppat mig och dragit min runt nya distanser.

Nu är det halv maran som gäller!

Mitt sista inlägg...

...som oerfarnen Midnattsloppslöpare. Nästa gång jag skriver kommer jag att vara en erfarenhet rikare, kanske till och med två erfarenheter rikare. Jag är nervös för allt. Att inte hinna in i tid (för de har visst stopp tider), kissa på mig, inte hitta till någon baja maja i tid, kräkas på upploppet, lukta svett, ramla, ramla på någon annan eller i värsta fall vara så nervös så jag inte tar mig till starten ens.

Upplägget, hur blir det med det? Ja jag kommer nog köra gå 1 min jogga 9 min. Känns som lagon upplägg för mig. Det gäller ju att inte haka på rusningen i början. Uppförsbackarna kommer jag tugga i mig som lördagsgodis och i nedförsbackarna kommer jag rulla.

Två pimpade gympa dojjor, redo att användas. Bidraget går till SOS-barnbyar och Rosabandet.

Midnattsloppet nästa

Ja då ligger jag här i min säng. Om 24 h kommer jag att just kommit in i min rytm, en si så där 3 km avverkade, 7 km kvar. Wow ett mål avverkat.

Fast Midnattslopps-arrangörerna kunde försökt att impa på mig lite bättre. Jag har väl skrivit om krångel med storlek på tröja. Midnattsloppet har en idé om att alla ska ha samma tröja. Tröjan blir startnumret, årets tröja är orange och sponsras som vanligt av Nike. Kul idé om allt funkade. Då jag är bekant med Nikes ministorlekar på träningskläder kontaktade jag Midnattsloppets arrangörer och bad om en herr tröja ( om man är tjej får man bara välja tjej storlekar när man anmäler sig via nätet). Via epost fick jag veta att det inte var några som helst problem. De önskade mig till och med lycka till med mina utmaningar. Kände att det var skönt med större tröja samt att mottagande var avslappnat. När jag och dottern åkte för hämta ut starterna sa man tyvärr men just denna storlek (som jag beställt) var slut. Jag fick erbjudande om en lite mindre herr tröja, men sa nej tack till att springa i maskerad fållan utklädd till orange-prinskorv.

Efter en stund kröp det fram att tjejen bakom disken hade just den storleken som jag hade beställt, PÅ SIG! Jag fick ett val, ta den mindre storleken eller ta den tröjan hon haft på dog och svettas i en vecka. Jag valde hennes tröja. Till saken hör att hon bytte sedan om till en tröja i storlek small, vad gör en tjej som hon i en XXL herr tröja. Så nu hänger en ny tvättade Midnattslopp-tröja i min tvättstuga.

Nu ska jag sova. Längtar tills vårat Internet fungerar igen, så jag kan skriva mer och lägga upp bilder.

Bilder 8,4 km

Starten mitt ute i skogen. Vägen ligger för mina fötter!

Fäbodar ser man inte så många hemmavid. Strax efter denna mötte min älskade man upp mig, på pricken efter 4 km

Sista svängen in på grusvägen, bara 2,9 km kvar. Mannen på bilden hör dit och är min man

Fruktad uppförsbacke, snart hemma

Trötta med glada fötter vilar ut i fåtöljen

Segt, snor segt!

3,5 km - promis i skogen
Jaha ni...nu är jag riktigt långt nere i dyn. Jag har nog lite för mycket semester i kroppen. Det är svårt att träninga på en plats som är så förknippad med vila och lugn och ro (det jag egentligen menar sova och mycket god mat). Visst jag har tagit mig ut och jag försöker andra vanor. Igår var träningen tok tråkig och jobbig - jobbigare an 8 km. Detta tyder på att det är något med min inställning. Måste vända om tankarna i och med att det är dags för Midnattsloppet i helgen.

1 mil, 10 km, 10 000 m eller 100 000 cm...jag kommer att ta mig runt. Frågan är bara vilket upplägg jag ska ha. Gå/jogga metoden eller kilometer metoden. Gå/jogga betyder 1 min gång 9 min löpning hela loppet genom. Kilometer metoden betyder gå 300 meter jogga 3 km. Ja vad ska jag göra...

Tunga ben

2,6 km - as långsamt
Ja nu är man inte så pigg i benen. Kändes som om jag sprang baklänges, som om något drog mig bakåt...usch...sirap. Men de tränings tillfällena som blir av som är de viktigaste...

För övrigt undrar jag på allvar hur det kommer att gå på lördag! Jag kommer att ta mig runt, men fråga är om jag ens kommer att komma runt på rätt dag eller om min tid kommer att vara den 14 augusti istället?

Oj oj ojjjj...

...vad jag kommer ha träningsvärk imorgon. En grym en, lite skönt också!

Läs DN...

Alla ni som har DN eller ni som är lite flinka på Google, läs och kolla upp den lilla artikeln som finns i Kulturdelen (idag) på sidan två. Skriven av Björn Wimax och titeln är : "Att springa är att bejaka drömmen om att bli en bättre människa". Han slår huvudet på spiken direkt. Underbar igenkännande text för min del.

8,4 km - check

8,4 km på 1 h 12 min (det kan bara bli bättre)
Yes idag var en perfekt dag för 8400 meters löpning. Svärfar skjutsade ut mig 8 km från stugan. Det är lite lustigt att bara stiga ur bilen mitt i skogen på en landsväg. Ska jag vara riktigt ärlig så höll jag på att ställa in allt, för jag har en grym respekt för björnar och det finns visst några stycken här i skogarna.

Mitt upplägg var som följande:
500 m gång-uppvärmning
2 km löpning
500 m gång
2 km löpning
500 m gång
2,9 km löpning

Någonstans vid 4 km dök min älskade man upp. Han kom joggandes på vägen, enbart för att möta upp mig. Tillsammans joggade vi hem till stugan. Det kändes skönt och visst var det jobbigt men inte alls dödligt jobbigt. Ja jag kom inte hem på någon dröm tid, men jag gjorde det. Jag tog bilder också, men då jag bloggar från telefonen får jag visa bilderna senare.

Tack älskade Daniel för att du kom och mött mig den sista biten!

...

Ja hur gick det idag? Jag måste säga att mina intentioner var innerliga, men det blivit inte riktigt som jag tänkt mig.

Vi skulle göra utflykt idag till Järvzoo i Järvsö. De har en fantastisk fin park med nordiska djur. Rundan runt är 2,9 km. På vägen hem skulle Daniel släppa av mig och Mickis 8 km från stugan och så skulle vi jogga oss hem. Hur lätt som helst om det inte varit för att restrangen på zooet var abonnerst för bröllop vilket gjorde att vi gick ut från parken åkte ner till byn och sen upp till parken igen. Detta medförde att mitt dygns-schema rubbas rejält. Jag bestämde mig gör att njuta med familjen istället för att gräma mig över att jag inte kom att hinna träna mitt långpass. Långpasset gör jag imorgon istället.

Att leva här och nu, acceptera och gilla läget är också en konst form. Men imorgon kör vi.

8 km

Imorgon gäller det, 8 km. Tänkte lägga upp det som följer: gång 500 m och löpning 2500 meter x 3 ggr. Då blir det totalt 9 km...hur tänkte jag nu...ja ja bara att ta ned lite på promenaderna och lite på löpningen. Nu sova sen löpa :) !!!

Backträning

Löpning 3,5 km - 32 min varav 10 min i backe
Idag var det dags för lite nötning i backen. Tillsammans med mig idag hade jag, förutom min man, mitt ny inköpta vätskebälte. På lördag är det ju dags för 8 km och jag misstänker att vatten kommer behövas.

Tillbaka till backarna, jag harvade på, tog mig upp på toppen fyra gånger. Tycker det är skönt att det är över för idag...just nu skakar benen och jag känner mig tom...så träningen här nog givit mig lite ner muskler.

Måste också skriva att vi under uppvärmning såg en bäver - som en riktig bäversafari...;) Men nu orkar jag inte mer...ska sova!

Grusvägar i Hälsingland

Löpning 5 km - 42 min, löpning 4,2 km
Jag och Mickis tog oss ut på runda som svärfar hänvisade till. Det visade sig att detta pass både blev ett lågintensivt pass med många inslag av backträning.Den första backen gick lite off road. Men det var bara att gnata på. Vi hoppade över stockar och zick-zackade för allehanda grenar. Efter första backen följde en ganska skön ned-åt-lutande väg, saken var ju bara den att vi även skulle upp för den, då tanken var att vända vid laxtrappen. Så efter vändning tog jag mig i akt och tränade lite back-träning. Höjd blick, lätta steg och jag var lång...väldigt lång var backen. Det tog mig 4,40 min att ta mig upp för den från början till slut. När mannen lite senare sprang samma runda tog hand en på halva min tid...hum...men någon gång knäcker jag honom också.

Det var skönt att löpa lite, men skönast var nog ändå doppen i sjön efteråt. Schampo och tvål med dykningar är något speciellt - det kommer att bli mig lilla morot att komma ut här under semester.

Stugan och underbara sjön

Stugan i Hälsingland

Just nu är vi i Hälsingland, älskade Hälsingland. Här tar vi det lugnt och slappar. Badar och njuter, äter och nytt för i år - tränar. Barnen springer ute hela dagarna, dörrarna står öppna och sandig fötter struntar vi i. Det är här vi hämtar kraft och energi för att ta oss an hösten och vintern. Det är här vi varvar ner och andas lite djupare/ lugnare.

Jag vet att min man älskar sitt Hälsingland, för mig har det tagit lite tid, men jag jobbar på det. Det som är bäst just det här året är avsaknaden av mygg, bara vanliga enstaka små mygg som knapp känns. Då uppkoppling är lite svår här kommer inläggen att koncentrerar sig till tränings-bloggande.

7,2 km

Löpning 7,2 km på 1 timme (prick)
Japp idag var det dags att spränga gränserna, att förfylla fötterna en längre sträcka bort från den trygga vrån. Med mig idag hade jag Pysse, min stor trygghet i uthållighetsträsket. Enligt schamt (mitt älskade schema) var det dags att löpa 6-7 km.

Vi började i skogen och det kändes okej. Vidare drog vi ut på det hårda underlaget och det kändes fortfarande okej. Visst flåsade jag och emellanåt hade jag svårt att höra vad Pysse sa för jag andades så högt...men överlag kändes allt okej.

Det började inte suga i benen ordentligt förren efter 5,5 km. Inte så konstig för att det var nu dags att flytta den berömda spärren. De sista kilometrarna var tunga men de genomfördes och vi gick i mål. Rundan fick sig en extra kick av att vi träffade på en tjej med familj som tidigare veckan tagit sig runt milen för första gången, sånt sporrar ju. Så grattis Y.

Nu såhär på kvällen gör det mest ont överallt magen, ryggen, låren och armarna...men sinnet är lätt ;).
På måndag är det dags för backisar...

Dessa härliga skor mötes vi av i hallen. Har man en lite hall får man göra en installation av favvo skorna!

IKEA vs LÖPNING

Idag inför träningen stod jag inför ett i-lands dilemma. Skulle jag träna och följa mitt schema eller skulle jag åka till mitt kära kära IKEA och shopa loss lite. Jag skulle nämligen inte hinna med båda aktiviteterna. Jag vägde fördelarna och nackdelarna med de båda valen mycket noggrant.

IKEA + roligt, köket blir förhoppningsvis finare
- pengarna rinner mellan mina fingrar

Löpning + skönt att jag inte avviker från schemat, hälsan får en kick,
umgås med min man, hamstra kilometrar
- svettigt, måste tvätta träningskläderna, jag får ingen köksö idag

Vet ni vad jag valde? Jo löpning i skogen, bland myggen med min man. Egentligen var valet inte så svårt, IKEA lär ju inte konka i morgon. Det finns ju kvar även efter idag.

Men fatta vad löjligt att lägga ned tid på att välja. Ska försöka att inte lägga ned så mycket tid på sådana val. Det gäller att prioriteringarna sitter i ryggraden och planeringen sitter i pannbenet, då faller sig valen naturligt. Fast det är klart - en köksö kommer det bli i alla fall, fast inte idag!

Sen träning

Lopning 5,3 km - med mannen i skogen kl 21.15
Idag stod det lågintensiv löpning 5 km. Det har varit ashett de senaste dagarna så jag bestämde mig för att träna sent närmare bestämt runt 21.15. Det var tok skönt ute och rundan blev super skön. Vi sprang en bana som vi varvade 2 ggr. Första rundan var tung och jag känner mig lite som en flodhäst när jag startade upp. Det sträcker och är stelt lite här och var i kroppen. Men sedan, efter sisådär 2 km går löpningen över till att bli något behagligt. Det var även kul att springa med mannen min.

Total sträcka var 5,3 km varav 5 km joggades utan att stanna - tjooflöjt!

På lördag står det 6-7 km löpning. Känner mig lite spänd på om jag kommer falla ihop i en stor svettig hög efter 5 km eller om jag håller ytterligare 1 km. Återkommer :)

Fotbollsplanen är skit stor

Fotbollsintervaller 10 ggr + joggning fram och tillbaka. 3,66 km på 30 min
Idag var det fotbollsplanen som skulle besökas. Efter att ha små joggat runt i skogen i 12 min var det dags för 10 rutcher långsida och 10 joggning kortsida. Det var jättekul träning, men "shit" vad jobbigt. Mickis rundade mig under varv fyra och sprang ett extra varv. Det ska nog vara så att hon alltid kommer vara lite snabbare än mig, hon kommer alltid vara någon jag kan jagad. Bättre jaga eller bli jagad, hihihi! Jag vet inte hur det kommer kännas imorgon. Vi får helt enkelt se om jag kommer kunna hjälpa till med barnen eller inte.

Ingen träning idag

Vet ni vad? Idag blev det ingen träning. Inte pga att jag var lat eller trött, utan för att jag hade det så trevligt med familj och goa vänner. Ofta (alltid) är trevligheter med familj och goa vänner lika nyttigt som träning. Så idag var jag trevlig (förhoppningsvis trevlig) istället för svettig. Tack goa vänner - ni är bäst!

Imorgon kör vi fotbollsplaner...så det ryker!

Igen...4,5 km

Löpning 5,5 km varav 4,5 km enbart löpning - total tid 44 min
Idag stod det lågintensiv löpning 5,5 km, samla kilometrar. Mitt upplägg för rundan var att gå de 500 m första, jogga 4,5 km och gå de sista 500 m. Med mig idag var guld-Mickis (sött smeknamn hon fått, va). Vi joggade sida vid sida 5 km sen spurtade hon hem. Vi sprang där sida vid sida utan att säga ett ord - vi körde bådaa med musik i öronen idag. Underbart att jogga ensam med sällskap. Jag önskar att jag kunde sägs att turen var skön, upplyftande och lätt. Men det kan jag inte! Det var tungt, varmt och svårt att finna någon som helst takt. Kanske berodde det på musiken eller det att jag fortfarande känner mig stressad över att det inte går tillräckligt fort...måste fundera lite på det.

Imorgon är det vilodag och på måndag är det fotbollsintervaller. Ska bli spännande och se hur trött man kan bli :).

Tjohooo - 4,5 km i ett sträck!!!

Löpning 5,2 km – 43 min
Yes, idag har jag sprungit 4,5 km i en följd utan att gå emellan. Jag kände mig så himla glad och stolt över mig själv att när jag klev in genom dörren så började jag böla! Jag är inte snabbast i världen men jag är stoltast och den mest glada löparen som finns idag. Jag ringde till och med Marathon Mia – nu är ju inte hon någon telefoncoach utan en onlinecoach, men jag kunde inte hålla mig. Mia-jag ska inte terrorisera dig mer på telefon (nästa gång blir det ett mail), men idag var jag så himla glad :).

Passet bestod av lågintensiv löpning 5 km. Mia sa till mig att det skulle vara ett skönt pass utan tidstagning, bara samla kilometrar. När jag ville gå skulle jag bara dra ned på takten, även om jogging takten i praktiken var gå takt så skulle jag fortfarande ta jogging steg, och det funkade. Efter 2 km kändes det ganska behagligt. De första 500 m gick jag som uppvärmning för att sedan jogga den sista biten - 4,5 km. Känns mycket hoppfullt, och jag känner mig otroligt duktig.

Imorgon är det vilodag, det är jag värd. Enligt schemat skulle jag inte ha tränat 3 dagar i rad, men nu blev det så bara. Nästa vecka körs helt enligt schemat. På lördag kör jag ett till lågintensivt pass på 5,5 km denna gång.

Dagens träning – såhär blev det

Crosstrainer 50 min
Stryka: Rygglyft 2x25 st
Situps 2x25 st
Armhävningar 2x25 st (blev bara 25 st)
Benböj 2x25 st (blev bara 5 st)
Utfall 2x25 st (blev bara 10 st)
Triceps 2x10 st

Ja ni ser ju att det verkar ju helt sjukt, men såhär ser schemat ut, bara att följa ;). Jag tycker det är skönt att någon annan har tänkt till, då behöver ju inte jag funderar så mycket på vad och hur träningen ska genomföras. Det kommer säkert komma en tid då jag vill testa och fixa själv, men just nu litar jag fullt ut på Mias kunskap och råd.

Idag skulle jag gå eller crossträna i 45-60 min för att sedan köra styrketräning. Jag valde crossa i 50 min medan guldis Mickis sprang i skogen. Anledningen till att jag valde att crossa är att jag mycket lättare såsar runt när jag går, pressar mig inte tillräckligt för att bli varm. Blir lite lat helt enkelt samt att jag är värdelös på att gå fort. När Mickis kom tillbaka och efter att hon gått 100 varv i köket (i väntan på att jag skulle bli klar på crossen) körde hon och jag styrka tillsammans. Vi körde i takt först från 1 till 25 sedan vila för att sedan köra från 25 till 0. Det är så otroligt skönt att köra med någon annan, någon att svettas med, någon att ta i med...det blir mycket roligare!

Ni ser ju vilka delar jag behöver jobba lite mer med förutom löpningen; armhävningar, benböj och utfall. Utfall har jag aldrig i hela mitt liv kunnat göra sådär finns mycket att bli bättre på, benböjen gjorde fruktansvärt ont i knäna – framme vid knäskålen och mina armhävningar måste nog vara 100 000 kg tyngre än alla andras pga av min vackra välfyllda byst :). Nä skämt och sidor – jag suger på dessa övningar. Bara till att bli lite bättre.

Två glada tjejer som ler åt att passet är avslutat!

Imorgon står det lätt distanspass med core, det är då jag ska löpa bara för att det är härligt. Vi får se det...hörs senare!

Löpning i Kista - MarathonMia

Löpning ca 6 km - tid ? (glömde sätta på klockan, var för nervös).
Ruskigt roligt - kommer ha grym träningsverk imorgon, men det var det värt.

Tränat med MarathonMia

Idag fick jag den stora äran och springa med en person som sprungit åtta marathon, jepp 8 stycken. Hon har dessutom vunnit fotrallyt 2010 (goggla på det, en hur roligt tävling som helst). Låt mig presentera Marathonmia! Jag antar att hon heter Mia, jag var så nervös att jag glömde fråga.

Vi tog oss runt 5 km på 40 min, total sträcka ca 6 km. Jag fick massor av tips av henne. Vi joggade oss genom back-teknik, nedförs-teknik, hållning, takt och andning. Hon tyckte inte att jag flåsade som en flodhäst. Hon tyckte att jag även hade ett lätt löpsteg, tänk er 113 kg lätt kvinna i spåret, tjohooo...Tyvärr känner jag mig inte så lätt, men det är kanske dags att tänka om :).

Ja, nu är det bara att bita i och köra på. Det ska bli spännande och följa programmet. Roligaste blir det nog att joggade med Mia igen - och då lite snabbare och lättare.

okej okej oookej...

Idag här jag gjort något fantastisk, underbart, härligt, super skönt och stimulerande - jag här tagit mig tid och haft en 90 min massage...hela kroppen! Gud så underbart! Kroppen är helt skön och avslappnad, inga spänningar någonstans. Jag är lite som yello :). Salongen heter Kropp och Knopp och ligger i gamla Bro. Jag kommer absolut spendera både två och tre gånger där. Jag finner inte ord för hur välbehövlig det var för ni fina kropp. Tack hjärnan för att du tog dig tid för själens skull!

Nervös kommande träning

Jag har under en tid känt mig lite avvig gällande min träning. De förnuftiga tankarna om varför jag tränar och vinsterna med träning har hela tiden funnits med, men det känns om det inte räckt till som motivation (hur det nu inte kan göra det, då jag vet att man kan dö av fetma). Jag har nu tränat mellan 3 till 4 ggr i veckan (vissa veckor 5 ggr) i lite mer än sex månader. Jag känner att min kondition ökat och jag orkar mer. Nu är det dags att ta nästa steg.

Jag kontaktade en tjej som skriver en rolig blogg om träning, marathonmia (bloggaromtraning.se/marathonmia). Jag såg att hon hade online-adepter, där hon gör scheman och online-coachar ett gäng löpare. Och vet ni vad, idag kom mitt schema från henne, hon ska coacha mig. Till råga på allt ska jag även jogga med henne på tisdag så jag kan få lite teknik tips. Det här känns jätte roligt och fruktansvärt spännande.

Schemat är uppbyggt på 3 träningspass ena veckan och 4 träningspass andra vecka. Något som kan bli spännande är de pass som heter lätt distanslöpning. Då ska jag springa på känsla och bara känna glädje. Med tanke på att jag aldrig sprungit på känsla utan hela tiden försöker hänga med gänget eller pressa tider så kommer springa på känsla blir något nytt. På tisdag ska jag som sagt träffa henne och det ska bli kul men väldigt nervöst...jag återkommer med en rapport senare!

Efter 4,8 km i Viby spåret...ser lite fundersam ut :)

Veckan och helgen som varit!

Mina föräldrar har varit på besök och innan de kom var min kära bror och svägerska här med sina barn. Vi hann med Gröna Lund, fika på stan och ett besök på Naturhistoriska. Gröna Lund var hur kul som helst, fika på stan med Anna var mysigt och Naturhistoriska var en upplevelse som alltid. Intensiva men otroligt roliga, mysiga och härliga dagar familjen G.

Hur gulliga och uppstoppade som helas på Naturhistoriska


När de åkte kom mina föräldrar och stannade tills idag. Vi fick hjälp med barnvakt så att vi bland annat kunde rensa och slänga skräp som vi lagrat i garaget. För man ska inte tro att vårat garage är till för bilar, de är en mellanförvarning (i ca 8-12 mån) innan skräpet ska till återvinningsstationen. Vad händer med skräpet under 8-12 månader kan man då fråga sig??? INGENTING, absolut ingenting, möjligen blir det lite smutsigare. Tre vändor tog vi med bilen till återvinningsstationen. När vi var klara var det en liten förbättring men ingen övertygande förbättring. Så är det någon som behöver/vill ha en säng i smide 90x200 cm eller en barnsäng utdragbar är det bara att höra av sig, gratis...och ni vet ju gratis är gott!

Nu ska vi se om vi inte ska renovera lite...

Viby-spåret

Gång/löpning 4,8 km - 42 min
Idag tränade jag ihop med min man, det gäller att passa på när man har barnvakt. Vi åkte till Viby-spåret i Bålsta. Det var jätte fina spår där och jag åker gärna dit igen. Vi startade med att gå 3 min och springa 2 min de första 15 min. Efter det körde vi gå 2,5 min springa 3 min. När det var 1,5 km kvar sprang vi hela vägen in i mål. Oh gud så jobbigt det var. Jag är ju inte van att röra mig i terräng...än mer försöka röra mig fort! Daniel behövde lite mer utmaning än vad jag kunde ge honom så när jag släpade mig fram på spåret sprang han vid sidan av spåret och hoppade på stenar och stubbar, hit och dit. Ungefär som en kalv som just släppts ut grönbete. Ja ja jag älskar honom och ingen i hela världen stöttar mig som han.

Äntligen träning - tjooohh!

Gång/löpning + backträning 4,6 km 38 min
Igår hade jag och svägerskan behövt 4 h extra om vi skulle hunnit träna innan de skulle åka hem, men det har man ju inte. Så vi tog oss ut på olika håll idag med sms-kontakt.(Anna du är tuff som tog dig ut i regnet, you go girl).

Jag la upp min träning 3 min snabb gång följt av 2 min löpning i långsammaste 7.30 min/km. I självaverket höll jag närmare 6.45 min /km. När jag kom till mina två djävulsbackar körde jag backträning. Vid backarna spurtade jag mellan lyckstolparna.

Träning kändes bra. Jag kände inte av låret...det gör jag däremot nu när jag är kall. Undra vad det är som krånglar. Under passet använde jag mig också av ett mantra. Det är lånat från maratonmia's blogg men jag har modifiera den lite. Istället för "jag är lång och lätt" upprepade jag "jag är lång och stark"...och det funkade. Jag joggade nog med lite mer rakrygg :).

Måste pass!

Idag måste jag ut på ett pass, oavsett. Jag känner det i benen, skulle vara underbart! Ska bara först valla runt min älskade brors familj på Naturhistoriska och sedan blir det åka av med svägerskan!

Härjarö camping - rekommenderas!

Har just kommit hem från en härlig och mycket trevlig helg med goa vänner. Vi har spenderat helgen på Härjarö camping - det kan inte nämnas tillräckligt många gånger...Härjarö camping!

Vi var tre familjer som under fredagen styrde kosan mot denna guldklimp i Enköpings kommun (man kan tro att jag får betalt, men det får jag inte!). Till middag på fredagen vankades det grillat...och oj vad gott det var. Vi åt härligt grillad kyckling med sallad och potatissallad, super gott. Fredagen gick mest åt att äta, hitta sin plats och snacka lite skit!

Lina hade redan i förväg bestämt sig för att hon minsann skulle vara uppe före tuppen, annars fick det vara! På lördagen vaknade hon 06.30 (Daniels morgon) och på söndagen vaknade hon 05.30 (min morgon-typiskt)! När hon vaknade 05.30 då är man inte så himla kaxig, men vill ju inte ta fajten om att somna om i ett icke ljud isolerat tält på en camping.

Fast det är klart, det är himla svårt att säga nej till någon som är så hilma söt!

Trots tidiga morgonar (skriver man så) hann jag även med ett litet, litet jogging pass. Jag hade med mig skorna och kläder ifall andan skulle falla på...men sedan ändrades tankarna till:"har man med sid kläderna och skorna då finns det inget som hindrar". Så jag gav mig ut på lördag morgonen (medans de andra plockade fram frukosten). Jisses vad tungt det var. Jag har ju inte tagit ett löpsteg på några veckor, pga av låret...och det kändes i hela kroppen. Fick inte till något avslappnat löpsteg, utan kände mig mer som en gammal gumma som jagade efter sin rullator. Jag tror att det dels berodde på den tidiga timmen som jag inte är van vid, samt att det var tag sedan jag joggade. Det var nog helt rätt av mig att ta det lite lungt i alla fall.

Annars spenderades helgen i sköna campingsstolar, på filt vid den lilla stranden eller i vertikalläge i tältet. Hugo hade jätte roligt med sin kompisar - från morgon till kväll. Camping-helg gör vi gärna om alla gånger och gärna några fler nätter!