Ikväll

Nu är det 27 grader ute...varmt och skönt. Ikväll hoppas jag på cykling...varmt och skönt. Vi hörs!

I väntan på bättre tider...

...så har super Lina anmält oss till halv Vättern - tjohoo! Att det står i väntan på bättre tider är kopplat till att jag varit sjuk och gått på penicillin för halsfluss. Men det ska väl inte hålla i sig ända till sommaren? Fast just nu känns det tröstlöst tråkigt för jag känner mig inte riktigt hundra...men snart så, då bövelns ska det åkas av. Jag ska åka till cykloteket och köpa cykel och helgerna ska gå åt till långpass på hojen.

Hepp, hepp, hepp

Sjukstuga

I den här veckan här veckan har jag genomfört en viktig konferens, jag fick bara inte bli sjuk. Vad hände då dagen efter konferensen - jag blev sjuk. Lite oundvikligt då barnen varit krassliga sedan helgen. Så nu blir det till att vara hemma resten av veckan. Usch...

Årskrönikan 2012

Nu är 2013 här och ännu ett år har passerat. Ett år äldre har jag blivit och lite mer erfarenhet har jag nog fått. Jag antar min bästa vän Marias uppmaning till ett bkoslut. Såhär minns jag 2012.

Största utmaningen: Jobbat samtidigt som jag ska vara en god mor, bra fru och en glad kompis. Det har inte funkat alls, måste prioritera om ordningen under 2013.

Mest modiga: Att starta Tjejklassikern.

Mest stolt över: Att tre av fyra delar i tjejklassikern är klara.

Härligaste ögonblicket: När jag cyklade i mål efter 100 km på tjejvättern med Mickis och Lina.

Bästa tillskottet: inläggen till skorna och ny cykel. Samt tre medaljer till medaljkoppen hemma.

Största surdegen: Vikten...det finns en del att jobba på.

Sorgligast: Min svärmor gick bort efter en långtids sjukdom i början av året. Hennes bortgång har påverkat hela detta år. Saknaden är så oändligt stor. Saknar våra samtal och hennes berättelser om livet.

Mest stolt över: Jag är naturligtvis väldigt stolt över min familj, men lite extra stolt är jag över min man och stora tjejen. Mannen för att han är så otroligt duktig när det gäller hans träning och stora tjejen för att hon så himla duktig i skolan.

Sörsta irritationsmoment: Trasig våtdräkt strax innan starten i Vansbro.

Knasigast: Åka flera timmar, sova på hotell för att sedan simma Vansbro tjejsim i 33 min...say no more...

Bästa resan: Resorna till och från de olika loppa som vi genomförde i tjejklassikern.

Bästa inköp: Ett par längdskidor med stavar naturligtvis.

Varmaste återseende: Min Edblad ring

Vad känner jag inför 2013? Jag önskar framförallt att min familj och våra nära och kära får vara friska. Jag önskar att jag kan känna mer kraft i mig själv. Jag önskar att min familj och jag gör vårt yttersta för att ta tillvara på vardagen. Vardagen är det som vi till mesta dels befinner oss i, varför jag anser att nuet är så viktigt.

God fortsättning på det nya året!

Fika på stan

Har just avslutat en fika på stan med gammal och nya vänner. Det är så himla uppfriskande att träffa vänner som ger en så mkt positiv energi. De hjälper än att se situationer ur ett annat perspektiv. Se saker och ting lite klarar. Vi har alla våra liv och uppdrag som tar tid. Just därför är dessa små korta möten så himla viktiga. Jag önskar att vi kunde träffas oftare. Tack Linda, Anna och Mia för en mysig fika.

PS Idag har jag galet mkt träningsvärk - gött DS

Min svärmor saknas!

Snart har det gått 1 år sedan min svärmor gick bort. Året som gått har präglats av sorg och saknad efter henne. Min sorg har ofta yttrat sig när jag varit påväg till jobbet på morgonen. Jag har på passagerar sidan och önskat att hon satt där så att jag kunde tala med henne om livets alla saker. Jag har under året ofta tänkt tillbaka på och resonerat med mig själv om hur hon skulle löst ett speciellt situation. När jag ger mig den tiden att reflektera finner jag att mina val blir bättre avägda. Men det kommer aldrig bli detsamma som med henne.

Min svärfar har kämpat med vardagen och jag önskar jag kunde lätta på hans sorg. I skriften "Rädda livet" från Canserfonden ( http://www.cancerfonden.se/sv/Om-Cancerfonden/Fakta-om-Cancerfonden-/Publikationer/Radda-Livet1/Nr-4-2012---Saknad/ ) finns en artikel om min svärfar och svärmor. Jag vill gärna dela den med så många som möjligt. Det är ett tufft år som passerat och förhoppningsvis så blir det lättare med tiden. Via länken kommer ni direkt till artiklen http://www.bomhag.se/margot_bo_haglund.pdf

Bo och Margot Haglund. Bild: Mikaela Haglund

Jul, mat, lugn och skidor

Nu har julen passerat (isf fortfarande annandag jul) och hemma hos oss har hela familjen gått in i någon slags låg takt. En uppgift om dagen känns lagom. Julafton påbörjades ganska sent, vi sov länge och gröten åts inte förren strax innan Kalle Anka. Middagen åts efter 18:00 då kära svägerska med familj kom över. Pakten öppnades efter frukost. En alldeles lagom dag med så lite stress och prestige som möjligt.

Jag har varit ledig i några dagar nu och jag har hamnat i en sinnesstämning som inte vill gå och lägga sig. Jag vill helt enkelt inte att dagarna ska ta slut. Det är ju så skönt att vara vaken och känna sig ledig. Detta kommer inte att hålla när det är dags att börja jobba igen, men jag kommer låta mig "njuta" av min ledighet ända till nyårsdagen, sen måste jag nog styra upp sovandet.

Vad händer?

INGENTING...men ändå så himla mycket. Jag har verkligen dragit ned på träningen på sistone, inte själv valt utan dagsi bakterier har hållt mig i sitt grepp. Samtidigt går det i 200 km/h på mitt jobb. Känns som jag slits mellan två världar...

Förra helgen gav jag mig ut med Lina för att gå en rask promenad och var ju jätte kul att träffas. 5 km bara flög förbi. Vi snackade och gick, snackade och gick - utom i backarna för då hade jag fullt sjå att andas. Vi planerade en ny tur nu i helgen -  men icke ska Nicke. Den gubben gick inte. Jag är så sablas trött på att känna mig "nästan sjuk", ni vet varken eller. Jag är ju inte sjuk - bara så himla trött, andas tungt och är så j-la trög.

Jag ska nog lägga ner träningen nu under november och hoppas på en nytändning i December. Hoppas, hoppas, hoppas

PS jag har börjat praktisera mind fullness/ meditation. Hoppas att detta ska hjälpa mig till att känna lite mer balans i livet.

Snart är semestern slut

Ja, nu är snart semestern slut och det känns lite vemodigt. Mitt jobbet är ju sjukt kul men det är ju galet mysigt att vara hemma med familjen. Jag kommer bara jobba två veckor sedan kommer jag att skola in lill tjejen på dagis under två veckor, så dessa två veckor känns lite som ett gäst spel. Vad har jag och familjen gjort under semestern?

 Besökt vackra platser med god mat

Varit turist i sin egna stad och sett hysteriskt roliga skyltar. Kolla in denna butiks öppentider...

 Lagt om plattorna framför entren

 Renoverat matbord

 Campat i Vadstena med goda vänner

Varit i stuga

Något som varit skönt under semester är att jag kunnat träna obehindrat. Träningen har varit konsentrerad till cykling, crosstrainer och simning. Jag längar sjukt mycket efter att få jogga lite. Imorgon ska Lina och jag cykla till Sigtuna och tillbaka det ska bli utmanande och lite temp inför "Ride of hope".

Två dagar kvar

Idag är det bara två dagar kvar tills jag ska få lite semester...och det ska bli så skönt. Bara slappa, gå upp lite senare än vanligt, hänga framför TVn in på små timmarna, leka med barnen, vara med familjen fullt ut och göra absolut inget som vi inte känner för. Denna semester förbjuder jag ordet "måste".

Min naprapat (hälsporrespecialisten) frågade hur det gick med Tjejklassikern, ja hur går det? Jo jag laddar som alltid - med en rejäl förkylning...vem kunde tro något annat! Jag har bara tränat en gång sedan cyklingen, simning i Kalmarsand. Hur ska detta gå? Jag vet inte, känner mig taggad men känner ingen energi.

Dåligt tvättråd

Jag har handlat lite kläder under förra vecka. När jag sedan skulle tvätta ett av plaggen - en ursnygg rosa kofta - såg jag detta!!! Tvättråd som dess borde förbjudas. Vem har tid för handtvätt i dagens samhälle??? När jag dessutom betalat ganska mycket för koftan borde den nästan tvätta sig själv. Tur att jag har världens bästa man som erbjöd sig att tvätta upp den åt mig. Det är kärlek det! 

Midsommar och en 18-åring

Då har ännu en härlig midsommar passerat. Speciellt med denna midsommar var att Micikis fyllde 18 år just på midsommarafton. Vi firade henne och midsommar uppe i Hälsingeskogarna med hela tjocka familjen på plats. Barnen (8 st) lekte från tidig morgon till sen kväll. Det åts välkomponerad mat
ute (utan regn) och det dansades kring midsommarstången. Det tittades och spelades även den del fotboll till barnens och de vuxnas förtjusning. Det ingick även inslag av bad. Jag tror även att den blivande 18 åringen hade en trevlig helg med familjen och släkten.

Stugan i Hälsingland

Jag arbeter en vecka till och sen är det dags för riktig semester, och jag behöver verkligen semester. Under helgen i Hälsingland känns det som om jag bara har sovit hela dagarna. Jag har inte riktigt vaknat. Mycket av min energi har gått åt till mitt arbete under en längre period nu. Jag somnar gärna tidigt på kvällarna, men nackdelen är att samtalen med mannen blir färre. Men ibland är det svårt att motstå att sova vidare bredvid en sån här gosig lite tjej. God natt - dags att sova!

Pigg i benen, pigg i benen

Jag är galet pigg i benen efter helgens bravader. Känner inte av något som helst ont eller ömmande. Har inte ens ont i rumpan, mer än för lite skavsår. Jag är nog gjord för cykling ;).

Idag har jag förutom att jobbat varit inne i stan och fått behandling av foten. Man undrar ju om det någonsin kommer att bli bra...men jag tror nog att det håller på att släppa. Efter cyklingen trodde jag att jag skulle känna mer i hälen, men den ökade blodcirkulationen hjälpte nog till med lite smärtlindring. Så jag kanske ska cykla några timmar varje helg så kanske det är borta.

På väg hem sprang jag in och gjorde lite Katta-shopping, vilket betyder kolla runt vad som finns, hinner inte prova, köper det som jag tror kan passa, tar med hem för att sedna lämna tillbaka det som inte passar eller inte vill ha. Med två skjolar, en klänning, två topar och en kofta. Behåller en skjol och koftan. Så handlar en modern kvinna...nä ärligt talat hinner jag inte handla så då får det bli så här istället.

Vad är det som händer....?

....jo det är MAJ-SUPER-FARTEN som är ilagd. Jag är helt övertygad om att fler än jag känner igen sig att majmånad brukar bara svicha förbi i super fart! Man hinner inte riktigt sitta ned och insupa våren när den är som bäst. Förmodligen är det våra egna krav och kanske krav utifrån som gör att tiden flyger förbi. Uteplatsen ska iordningställas, trallen ska putsas, man ska vara ute när solen lyser, en picknick är inte fel, nya kläder ska köpas till alla i familjen, ett glas vin ska gillas, det ska grillas och kommer man inte till jobbet med en perfekt helg bränna har man inte riktgit fullgjort sin plikt under helgen. Till detta ska man jobba och var pigg varje kväll när man kommer hem på veckor dagarna...puh! Herre gud, men detta ligger inte så långt från min sanning.

Så vad har hänt i mitt liv den senaste dagarna? Jo jag har påbörjat min behnadling av min hälsporre. Jag åker en gång i veckan till Idrottskadespecialisterna på Odenplan och betalar en kille 600 kr för att ge foten behandling av el och laser för att avsluta allt med en ordentlig tejpning.

Dessutom har jag fått gång- och löpnings-förbud under 4-6 veckor. Ja, gå kan jag ju inte sluta, men jag ska inte gå onödigt mycke. Löpningsförbudet krockar med Vårruset, vilket medför att jag kommer ligga på filten för att heja fram de andra. Det känns ju surt, men vad göra. Så är det någon som vill ha en start till Vårruset i Stockholm den 29 maj - hör av er! Först till kvarn får mala!

Bokslut 2011

Nu är 2011 slut och ännu ett år har passerat. Ett år äldre har jag blivit och lite mer erfarenhet har jag nog fått. Jag antar Marias uppmaning till ett bkoslut. Såhär minns jag 2011.

Största utmaningen: Börja träna regelbundet

Mest modiga: Att starta i Midnattsloppet utan att någonsin sprungit en hel mil i följd (de senaste 13 åren).

Mest stolt över: Att jag med medvetenhet och fokus genomförde Midnattsloppet.

Härligaste ögonblicket: Oj, det finns många. Så för att nämna några: när Lina gick och sa mamma samtidigt, målspurten i Midnattsloppet, när telefonen ringde och jag fick mitt nya jobb.

Bästa tillskottet: löparskor, vinterlöparbyxor och löparjacka

Största surdegen: Vikten...det finns en del att jobba på.

Sorgligast: Min farmor gick bort under december. Det var för mig en otroligt stark kvinna som genomlevt livet på ett sätt som jag aldrig kommer få uppleva. På gott och ont.

Mest stolt över: Min familj

Mest romantiskt: Min man

Sörsta irritationsmoment: Kräksjukan i London

Knasigast: En galen helg i London med shopping och magsjuka. Den gjordes tillsammans med bästa dotten och bästa vännen.

Bästa resan: London, vad annars?

Årets bästa inköp: Mina älskade löparskor

Varmaste återseende: Mina jeans

Vad vill jag då med 2012? Jo jag vill utmana mina rädslor mer, lite mer mind fullness och jag vill bli medveten över min egna roll i livet. Jag vill styra skutan själv, målmedvetet och säkert.

Hoppas att ni alla får ett gott slut och att ni börjar året på bästa sätt. Jag börjar året med ett träningspass...för att sätta av riktningen på skutan!

Gott nytt år alla!

Ledig

Sitter och njuter av en av mina första lediga dagar, på riktigt. Jag har inget jobb som hänger över och mörkar min dag. Känns underbart! Jag trodde aldrigi hela mitt liv att jag skulle behöva träna på att lämna jobbet på jobbet och inte ta med mig hem. Jag tycker att jag alltid kunnat göra det. Men nu måste jag lära mig att släppa det...det kommer nog med lite mer erfarenhet.

Jag håller på att laddar inför 2012 års träning. Det gäller att koppla upp posivtiva bilder som gör att starten efter nyår går snabbt och smidigt. Har samlat på mig massor av positiva och peppande bilder för en väggalmanacka som jag tänkte skulle hänga framför min crosstrainer. I almanackan skiver jag upp mina träningstillfällen, och det är ju peppande i sig att se sin träning. Dessutom har jag just sparkat igång Måndagsklubben med tjejerna. Vi får se vilka som kommer hänga på. Några gamla och några nya förhoppningvis. jag hoppas att så många som möjligt hakar på VÅRRUSET. Jag kommer återkomma i årendet.

Trasigt knä och sårad människa

Idag skulle jag åka in på en konferans/ kurs om Lean (Toyotas löpande bandet lösning-någonting. Det är alldeles för invecklat för att beskriva här på kl 22 på kvällen). Jag gjorde mig i ordning och fixade till mig själv. Kände mig lite snyggare än vanligt i min nya klänning och mina nya svarta convers.

Pussade och ropade hejdå till alla i familjen. På busshållplatsen kom jag på att jag glömt min "älskade-jag-vet-inte-vad-jag-gjorde-innan-telefon". En stor tomhet fyllde mitt bröst, men jag bestämde mig för att jag skulle klara av dagen utan telefon. Det funkade ju innan, typ 80-talet...

Vid tunnelbanan rusade alla människor ut ur bussen för att halvspringa till pendel. Precis vid trappen halkar jag och landar på mitt knä på ett galler. Jag landar så illa att gallret gör 4 blodiga ränder över hela knäskålen. FATTA hur galet ont det gjorde. AS ONT!!!! Det passerade säker 100 persone, men tror ni att någon frågade mig om allt stod rätt till. Inte en enda. Inte en enda. Vad är det som händer?

Här är det en människa som ramlar (jag) och uppenbarligen får mycket ont (jag säger aj och beklagar mig över smärtan) - och inte en människa frågar "hur det gick det". Jag låg ju på golvet för bövelen. Nä, istället är alla så himla upptagna av att hinna med tåget om går om 10 min....jag blir så himla trött. Jag kan väl inte vara den sista människan som önskar lite medmänsklighet?

Härmed utmanar jag alla att hjälpa till mer. Alla människor är inte galna, går på droger eller vill råna dig bara för att du frågar "hur är det fatt"? Nä skärpning!

Och för alla er andra som undrar, så nej strumpbyxorna gick inte sönder av någon outgrundlig anledning, men knät blödde ordentligt under hela dagen!

SJUK - nej inte nu!

Jag kan bli dålig vilken dag som helst, bara inte idag, imorgon eller på fredag! Gissa vad? Igår kväll klättrade de små äckliga bacillerna in i min kropp och bröt ned mitt försvar med en round-kick. Känner mig golvad, tok snorig, tungt huvud, stukad själ, riktigt trött och allt det andra som man känner när man åker på höstens första förkylning.

Barnen hann vara på dagis i 2 h och sedan var de smittade av någon sorts super bakterier. Jag skyller mer än gärna på dagis när det gäller sjukdomar som kommer hem till vårat annars så friska, luftiga och härliga hem :)

Anledningen till att jag just nu inte kan vara sjuk är att imorgon börjar jag mitt nya arbete. Morgondagen är fullbokad med massa hej och hälsnings-möten, praktiska saker som ska lösas och andra viktiga saker som man avsatt just torsdagen till för min skull. Om jag inte kommer upp ur sängen imorgon kommer...jag vet inte. Å andra sidan har man ju inte lust att hälsa på någon som är smittade av den fasansfulla smittan - snorinfektion.

Hoppas natten gör underverk! Är det någon som sitter på en mirakelkur som avhjälper eller bara tillfälligt gör om mig till människa maila gärna eller gör ett inlägg på bloggen - jag är deperat!

Nytt arbete i veckan som kommer!

Ja, jag ska snart avsluta min föräldrarledighet för att börja arbeta igen. 11 månder till ända...känns ju lite sorgligt, men jag vet ju att skruttan kommer få det super bra med sin pappa också. Nu är det dags för mig att gå upp tidigt, komma hem vid 18-tiden och leka lite för att sedan sova.

Det roliga i kråksången är att jag har fått nytt jobb. Det är ett steg uppåt med mer ansvar, vilket blir en kul utmaning för mig. Det innebär ju också i sin tur att min träning måste anpassas mer till yttreförhållanden. Under föräldarledigheten har ju mannen ställt upp på alla mina upptåg. Nu kommer inte den friheten iform av tid att finnas på samma sätt. Nu måste träningen göras på vissa tider och kan inte skjutas hit eller dit. Det kommer bli en ordentlig utmaning.

Det som jag har till min fördel är att jag tränat minst 3 ggr i veckan sedan 2 jan 2011 så jag borde vara ordentligt beroendet av min träning nu.

Det finns ju fler än jag som jobbar och tränar samtidigt :)