Lite deppig...

Jag har inte skrivit på länge, just nu befinner jag lite nere. För någon vecka sedan var jag inne hos Hälsporrespecialisten. Allt kändes bra och jag hade inte haft super ont i hälen på ett bra tag. I samråd med min behandlare bestämde vi att jag skulle "testa" hälen nästa dag. Jag skulle power walka i skogen i 20 min. Jag såg verkligen framemot det.

På lördagen körde jag passet. Jag kände mig stark och uthållig till tusen. Det var super skönt, benen ville bara springa några steg, men jag höll emot. I backar där jag tidigare behövt att stanna för att hämta andra tågade jag uppför som värsta tåget. Jag var stark. När jag kom tillbaka efter rundan styrketränade jag och stretchade genom hela kroppen, väldigt noga. Jag kände "WOW det här känns toppen".

Dagen efter kunde jag knappt gå. Jag hade så ont. Ush...så himla ont! Det kändes som om foten skällde ut mig, kroppen la av och jag kände mig jätte ledsen. Och jag har känt mig lite nere ända sen dess. Om några veckor är det dags för Lidingö loppet och frågan är hur bra kommer jag kunna bli fram tills dess. Min behandlare har sagt att han kan tejpa foten så jag i alla fall kan gå runt. Men det hade ju varit nice om jag kunde jogga lite - men nu ser det mörkt ut.

Nästa vecka har jag tid hos Stegkliniken för att se om jag ska skaffa avgjutningar, ifall de tror att det kan hjälpa mig. Jag hoppas att de kan hjälpa mig - snabbt. Just nu känns det som om jag betalar vad som helst.

Hur laddar man bäst?

Den frågan skulle jag kunnat ställa om det nu inte var så att jag har en olustig känsla i kroppen att något är i obalans. Något är inte som det ska. Halsen ömmar, huvudet värker till och från, från näsan kommer slem jag inte visste att jag hade. Jag pimplar vatten och c-vitamin, jag använder avsvällande spray i näsan för att förhindra en full utblommad förkylning, jag har lagt mig tidigt om kvällarna och jag dricker Kanjang för att jag hoppas och tror att det ska hjälpa.

Det är ju inte särskilt kul att börja Tjejklassikern med att känna sig sänkt. Förhoppningsvis har allt släppt innan lördag, men har det inte det måste jag nog ställa in mig på att ta det ofantligt lungt. Lungt med många stopp och mycket dricka.

Ja kul är det inte i alla fall...

Vad är det som händer....?

....jo det är MAJ-SUPER-FARTEN som är ilagd. Jag är helt övertygad om att fler än jag känner igen sig att majmånad brukar bara svicha förbi i super fart! Man hinner inte riktigt sitta ned och insupa våren när den är som bäst. Förmodligen är det våra egna krav och kanske krav utifrån som gör att tiden flyger förbi. Uteplatsen ska iordningställas, trallen ska putsas, man ska vara ute när solen lyser, en picknick är inte fel, nya kläder ska köpas till alla i familjen, ett glas vin ska gillas, det ska grillas och kommer man inte till jobbet med en perfekt helg bränna har man inte riktgit fullgjort sin plikt under helgen. Till detta ska man jobba och var pigg varje kväll när man kommer hem på veckor dagarna...puh! Herre gud, men detta ligger inte så långt från min sanning.

Så vad har hänt i mitt liv den senaste dagarna? Jo jag har påbörjat min behnadling av min hälsporre. Jag åker en gång i veckan till Idrottskadespecialisterna på Odenplan och betalar en kille 600 kr för att ge foten behandling av el och laser för att avsluta allt med en ordentlig tejpning.

Dessutom har jag fått gång- och löpnings-förbud under 4-6 veckor. Ja, gå kan jag ju inte sluta, men jag ska inte gå onödigt mycke. Löpningsförbudet krockar med Vårruset, vilket medför att jag kommer ligga på filten för att heja fram de andra. Det känns ju surt, men vad göra. Så är det någon som vill ha en start till Vårruset i Stockholm den 29 maj - hör av er! Först till kvarn får mala!

Reality check - träning och tjejmiddag

Viby spåret 4,1 km - 37 min
Idag tog vi oss tillsammans (jag, mickis och daniel) till Viby spåret. Hemma fanns mormor och morfar och tog hand om de två små. Jag skulle ta mig runt 2,5 km, men väl på plats så kändes det bra i hälen, så jag körde på lite till. Det fick jag ju dock betala dyrt för senare...hum....Ja, tiden är ju inget att skryta med men jag kan inte begära mer.

Kvällen avnjöts hemma hos K, tjejmiddag. Tok god 3-rätters middag och super trevligt sällskap. Jag lever just nu ett liv som går i 270 km/h så när det är dags för tjejmiddag ser jag fram emot det väldigt mycket. Dagarna rullar ju på i sån faslig fort att när man väl får sätta sig ned med sina goda vänner så är det underbart! Så tack K för att du förgyllde en lördagkväll med god mat och trevliga samtal.

Nu såhär efter löpningen i förmiddags har jag AS ONT i min häl så det få bli till att träffa någon nu som kan hjälpa mig. Så på måndag kl 14:00 ska jag till Hälsporrespecialisterna i Stockholm.

Undra om det inte känns bättre!

Idag förväntade kag mig värsta smärtan i min fot. Jag såg mig själv halta iväg till duschen, halta ned för trappen, halta till bilen, halta på jobbet....men så har det inte blivit. Jag har fortfarande ont i foten, men undra om det inte känns bättre? Jo det gör det!!!!

Nu gäller det att hålla i. Jag ska gå med inläggen i en vecka innan jag belastar hälen genom gång/ löpning. Just nu har sportiga jag gympaskor på mig på jobbet! Min chef sa att det så ut som om jag var i farten...Funkar det för honom, funkar det för mig. Om allt faller på plats så hoppas jag på en annan känsla i foten om en månad.

Just nu önskar jag mig en sådan här, á 9 000 kr! Jag behöver inte så mycket, bara det bästa!

Träning

Löprund som blev power walk - 5 km 51 min
Pga av smärta i mitt högra lår kunde jag inte springa så mkt som jag ville...buhu..Jag har en smärta i låret som är svår att beskriva. Känns instabilt...börjar tyvärr misstänka att min träningsmängd i relation till min vikt inte riktigt är samkörda så att säga. Behöver få kontakt med en PT eller sjukgymnast. Får ringa imorgon och kolla med vårdcentralen om de har några namn på lager. Hoppas bara att jag kommer till rätta med det innan midnattsloppet.