Midnattsloppet - jag kom, jag segrade inte...men är ändå skit glad!

10 km - 1 h 24 min, genomsnitt 8.23 min/km
Ja då var det gjort, jag har sprunget Midnattsloppet, min första mil i moderna tid som trebarnsmor. Underbart! Så här var det:

Jag laddade underdagen med vila och lite lugn och ro. Middagen bestod av Kattas löparfisksoppa och Kattas löparpannkakor. Nu kan man tycka att soppa är helt okej, men pannakakor? Hur tänkte du nu? Men receptet är att äta mycket soppa och endast en pannkaka...då är allt toppen.

Med fulla magar och pimpade skor gick vi ned till stationen, trion från Bro, jag, Mickis och Pysse. I Barkaby hoppade nästa trio på, Johanna och Fredrik. Deras tredje person, Lisa, kom lite senare. Hon kom till Zinken 21.20 (första starten gick 21.30) direkt från Klubbmästerskap på Kungsängens golfklubb 36 hål. Johanna tycket jag så livrädd ut, och ska sanningen fram så var jag lite rädd. Ju närmre vi kom Södra station desto fler orangeklädda varelser gick på, den ena mer löpar aktig än den andre.

Väl framme gick vi till Konsum och köpte frukt och dryck, väskan lämnades in, mötte upp Lisa och bajamajorna besöktes, två gånger. Ja två gånger hann jag med innan det var dags att ställa sig i fållan.

Snart skulle vyn över Ringvägen vara någon helt annan!

Glada löpare på G, Pysse, Mickis, Jag och Fredrik

Johanna och jag

Min fålla hette 7a och var den grupp som startade sist. Jag hade förväntat mig ett gäng rultiga, pluvsiga löpare (som jag)...men gruppen bestod av ett gäng proffsiga eftersläntrare. Det släpptes nämligen ytterligare plaster en vecka innan start och dessa platser var natruligtvis i fålla 7a. Och alla vet ju att fint folk anmäler sent...eller? Ja alla såg mycket vältränade och proffsiga ut, smala slanka tjejer och trimmade killar. Men det fanns även de som hade några år på nacken och ett ur gulligt äldre par som gick banan runt hand i hand.

Varje gång en fålla släpptes iväg kom en puls av applåder ut med Ringvägen. Hur häftigt som helst.

Snart börjar det!

Nu kör vi, Lisa och jag

De första två kilometrarna avverkades nog lite för snabbt för mig, men det är svårt att hålla igen när man väl blir iväg släppt. Ni har ju tidigare läst om mina tankar kring upplägget, jag förkastade alla dessa i ett bräde. Lisa peppade mig att jogga så länga byxorna satt på, och så blev det. Jag joggade nästan hela tiden, gick i två backar samt gick vid vatten-stationerna. Jag såg inte så mycket av loppet - tyvärr, jag var alldeles fokuserad på att ta mig i mål. Loppet bjöd på underbar publik och fantasktisk underhållning, det uppfattade jag i perferin.

Det bästa var ändå när jag svängde in på Hornsgatan, det var 400 meter kvar till mål. Jag hade ont i ena knät, jumskarna ömmade och jag ville bara i mål. Helt plötsligt var jag ensam på gatan, Lisa hade lämnat mig för att spurta i mål. Själv ville jag se mig omkring, kolla in läget. Hjälp vad mycket människor stod ut med vägen, dubbla rader av glad och överförfriskade människor. Jag kände mig stark och spurtade de sista 150 metrarna. Jag vet inte om jag inbillade mig men jag tycket det kändes som om heja ropen ökade i takt med min fartökning (jag väljer att tro det i alla fall).

Väl i mål blev jag intervjuad av en man som tycket att jag hade bjudit på en härlig spurt. Jag flåsade mest i mikrofonen...

Med en banan och en medalj i hande haltade jag iväg mot kompisarna...jag grät av lycka. Inte bara hade jag tagit mig runt 10 km utan jag hade även gjort det 10 min marginal från den berömda linan i Björnsträgård. När vi passerade där sa killen i megafonen

nu hejar fram de sista löparna för om 10 min dras snöret

- där och då insåg jag att jag skulle klara det.

Glad och trött

Kan man ha den på kontoret? :)

Min underbara klocka
Jag vet att jag gjort detta själv och det är mina benen som tagit mig runt, men jag kunde aldrig har gjort detta utan det massiva stöd och engagemang som jag fått av så många människor, kända som okända. Tack för inläggen, smsen och alla lycka till kramar. Tack till alla er som sprungit i min takt, peppat mig och dragit min runt nya distanser.

Nu är det halv maran som gäller!