Skorna jag hade på mig köptes på Löplabbet i vintras...de har ju funkat lite sisådär...tänkt att jag kan ju gå i dem i alla fall. Men det kunde jag inte. Efter endast 2 km började en brännade smärta under främre trampdynan. Det kändes som foten glödde...gå på glödande kol - tjena, mina fotsulor kändes om hela havet brinner. Men jag bet ihop och tänkte att det blir nog bättre.
Någonstans vid brandstationen börjar jag undra om jag ska sätta mig ner några timmar och bara massera de så stackarna - då var det ca 3 km kvar. Väl i centrum höll jag på att rina Daniel och säga: Packa in ungarna och kom och hämta mig för nu går jag inte en meter till! - då var det mindre än 1 km kvar. Men tog mig hem och har lovat mig själv att aldrig mer tro att ett par skor blir bättre bara för att...jag vem vet inte, inbara för att!
Men dagen avslutades med en underbar middag med bästa tjejerna Isa och Jenny. Vi tog nya bilen in till Sumpan och gick på resturang. Hade först tänkt Parma men där var det full. Gick istället till fiskresturangen Den goda maten! Räkor till förrätt och torsk, lax och tonfisk till huvudrätt - gott och väl avvägt.
Denna krabat åt vi inte. Den satt på bilen hela vägen hemifrån intill Sumpan, i allt från 50 km/h till 120 km/h. Det roliga var att i 120 km/h var hans sprön backåt slickade i färdriktningen. Snacka om starka och uthålliga ben!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar