15 min skräck

Ja, jag vet inte hur jag ska börja.

Efter att jag hämtat Hugo från dagis idag skulle vi gå förbi apoteket för att lämna in gamla och överblivna mediciner. Dörrarna på apoteket stod på vidgavel, förmodligen för att det var så varmt där inne. När det var dags för min tur gick jag fram till disken och lämnade fram min påse...och någonstans här börjar det hela.

När jag vänder mig om så är inte Hugo med mig. Jag är fortfarande lugn för utanför finns en snöhög och han är säkert där...men när jag kommer ut ser jag honom inte. Mitt hjärtas puls ökar till max och jag känner hur paniken stiger. Jag springer runt med Lina i vagnen och ropar hans namn. Jag ringer hem till Daniel och säger att Hugo är borta och han måste komma snabbt och leta. Jag springer in på BVC, apoteket igen, in på ICA och in på tobaksaffären. Men min älskade Hugo är ingenstans.

Nu har min panik stigit så att jag knappt får luft. Jag ringer till Ulf och Fia och ber dem komma och hjälpa att leta. De agerar blixt snabbt...Under hela tiden kommer den ena hemska tanken efter den andre om vad som hänt honom. När tårarna rinner ned för kinderna och jag känner att det här inte kommer att gå bra ringer min telefon och det är fröken från dagis. Hon frågar om jag letar efter Hugo för han är på dagis, han var kissenödig och behövde gå på toa. Jag springer till dagis och möter honom och fröken utanför grinden...tårarna vill inte sluta rinna. Tänk om han hade försvunnit...min lilla älskade Hugo.

Hugo berättade glatt att han blivit kissenödig och vart går men då om inte till dagis. Inne på dagis hade de hjälpt honom och när han skulle gå hade fröken frågat var mamma var någonstans: "Mamma är i affären" hade han svarat. Då ringde hon till mig. Hurra för uppmärksamma fröknar!!! Jag är fortfarnade skakad, men för Hugo var det ingen stor grej.

Ikväll blir det extra av allt: extra kram, extra saga och extra gos.