Broddar, klockan och jag!

Idag var sista gången som jag kommer att ha mitt första löppass inför vårruset och midnattsloppet. Idag tog jag min första löpsteg på väg till ett sundare liv. Jag sprang min 5 km runda i 5x1 upplägg (gå 5 min löpning 1 min - inte så mycket löpning alltså). Känns mycket bra!


Så här såg jag ut när jag tog min första runda! Om ni ser mig får ni gärna tuta eller vinka, kanske spurtar jag då ;) Kolla in broddarna


Jag har fått en del blandade reaktioner på mitt lilla projekt som jag döpt till Maraton 2012. Det har varit allt från "oj vad jobbit", "kul" till "nej gör det inte". Jag vill bara passa på att säga att iden med mitt projekt väcktes för förförsta gången 2005. Jag lovade under Daniels och mitt bröllop att jag för hälsans skull (och för att jag älskar honom så mycket-vet inte vad det har med saken att göra)skulle träna och springa en mara innan jag blev 30 år. Nu kom en del annat i vägen så det blev aldrig av.

Idén med att ta sig runt en längre sträcka (42 km) kräver att man har tränat upp sina leder och att muskelaturen är utformad så att den orkar och håller för löpning i 4-6 timmar. Det är inte alla kroppar som klarar det. Min medverkan på Stockholm maraton 2012 måste ju således föregås av ett träningsupplägg som är väl genomtänkt. Skulle det visa sig att jag inte lyckats bygga upp min kropp på det sättet som krävs kommer jag natruligtvis inte plåga mig genom ett maratonlopp - det vore ju som att hoppa i en kokande kittel. Men min målsättning är fortfarande att jag i juni 2012 kommer att ha genomfört mitt första maratonlopp med glädje. Den glädje och lycka av välbehang som jag kommer att känna vid målgång kommer att ge mig en sån "ego boost" att jag kommer jag vara en bättre fru, mamma och kompis. Någon som tror på sig själv. Jag tror att det krävs lika mycket psyke som fysisk kapacitet för att klara en mara.