Idag var jag med om något jag inte varit med om tidigare. Det är lite halv larvigt så de läsare som känner sig vuxna och inte vill författa sig med bajs-känslor: SLUTA LÄS NU!
I dag hade jag förmånen att jogga runt Lötsjön och Råstasjön i Sumpan. Totalt är sträckan båda sjöarna runt 5 km. Jag hade laddat min spelare och såg framför mig hur mitt steg var lätt och jag flög fram.
I början av rundan kändes benen stumma, men rätt som det var kom det en upptempo låt i öronen som löpningen att kännas "harmonisk". Jag gick 3 lycktstolpar och sprang 5 lycktstolpar. Jag höll ett bra tempo, 8:00 tempo (vilket är snabbt för att vara mig). Kunde blivit en av mina snabbaste tider, hittills. När jag var längst bort från starten så händer det som fröken Katarina aldrig varit med om...jag blev otroligt skitnödig. Och då menar jag BIG TIME. Vad gör man? Man kan ju inte springa ut i skogen och skita...eller? Nä, jag gick inte ut i skogen och sket. Jag tog mig hem det fortaste jag kunde. Snabb gång blev det, för spring steg kunde jag inte ta utan att det kände som om jag höll på att göra i brallan.
Totalt sträcka blev 4 km, jag genade för att komma hem så fort som möjligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar