Idag kände jag mig som en riktig cyklist. Soligt väder, motvind, ett sköte som kändes som om jag just fött barn och lite domade delar här och var. Var ut på en tur med bästa Lina. Skit vad hon kan cykla. Hon är en såndär person som kör på, lite oberörd. Undra om jag någongång under turen hörde henne flåsa? Nä det gjorde jag inte. Hur som haver är det alltid trevligt att få lite tid med henne! Turen gick ut på landet. Vid ett tillfälle var det hästar och föl - hur idylliskt som helst.
Jag har kommit fram till att cykling är en mycket social sport. Alla man möter hälsar lite så där coolt. Jag höll på att köra av vägen när även jag skulle göra en cool-hälsning...Sen kan man ju snacka med varandra när man cyklar. När jag joggar är det omöjligt - går inte! Prat tempo för mig är gång och då blir det inte mycket jogging. Men cykling är något hellt annat. På rakorna kan man snacka upplägg/ taktik eller om hur resten av familjen mår. Hur bra som helst! Det blir ju fler naturliga "vilo" pauser utan att man tappar fart.
Tjejvättern är 9 juni så nu är det bara till att skruva upp tempot. På tisdag blir det att spräcka 40 km!
Jag får väl flåsa högre nästa gång...så du hör det... Tack för en trevlig tur!
SvaraRadera