Simning blev crosstrainer

Crosstrainer - 30 min
Jag måste nog inse fakta! Om min häl ska kännas bättre måste jag ändra mitt träningsupplägg. Så idag hade jag tänkt simma direkt efter jobbet men det blev inte så. Efter en riktig skit dag ville jag bara hem och kramas om av min familj.

Men för att hålla måndagarna troga ställde jag mig på crosstrainer. Ett lagom jobbit pass efter en tuff dag på jobbet. Svettigt vart det, tyvärr genomfördes pass utan någon större passion...kanske berodde på att jag samtidigt tittade på Sofias Änglar på kanal 5...

Idag lyfter jag på...

...hatten för min kära make. Han har sprungit sitt första tävlingslopp. Han sprang Premiärmilen på 49:50 min - super bra! Även vår kära vän Jenny presterade utan dess like - super bra av henne också.

Banan på vackra Norra Djurgården.

Blöt i håret

Simning 36 min - 1000 meter
Idag fick det bli simhallen. Min häl värker och det är nog dags att låta den vila. Jag har inte simmat på allvar (för motions skull) sen Hugo föddes så jag visste inte riktigt hur det skulle kännas. Upplägget var att simma alla tre simsätt 50 meter var efter varandra. Målet var inställt på 1000 meter.

Kolla in Tessan - bara att ta efter!

Jag fick ganska snabbt upp flåset. Jag pressade mig genom mina cralw-bitar - undra hur det såg ut??? När jag passerat 600 meter var jag tvyngen att sakta ned. Jag simmade då bröst i 100 meter för att sedan avsluta de sista 300 meter med samma upplägg som innan.

Efter passet var jag helt mör i kroppen, lite skakis. Jag har alltid trivts i vatten och jag ser framemot att testa 1000 meter i öppet vatten - för det är en helt annan sak!

Vad jag önskar mig mest...

...av allt just nu!
- en kropp som orkar
- ett psyke som sållar
- en värld som älskar
- möjligen önskar jag mig även lite lugn och ro...men bara lite

.....

....och nu är jag sjuk....Blä!

Tidigt, mkt tidigt!

Crosstrainer 30 min
Idag körde jag crosstrainer kl 06:05 "in the morgning". Jag skulle på konferans på jobbet och fick således lite sov morgon...men det är något som inte känns rätt. Jag blev svettig fort och pulsen drog iväg snabbt. Vet inte om det beror på att kroppen blev chockad av tidig träning eller att någon skit är på G.

Annars var det rätt skönt att få träningen gjord för att sedan kunna fokusera på jobbet och sedan familjen när man kommer hem. Kanske en ny vana???

Gå-jogg

5,4 km - 53 min
När blir man snabbare? Ja, inte första dagen...Jag tycker det är lite jobbigt att jag är tillbaka på ruta 1. Hoppas kurvan går uppåt lite snabbare denna gång, men jag förväntar mig inget.

Ska förresten lämna in min damcykeln på lagning så att jag kan börja träna inför Tjej-vättern. Ska bli kul och se hur man klara sig utan skavsår i rumpan...några förslag - gelé sadel eller cykelbyxor?

Barnvagns promis...

4 km - 40 min
Idag tog jag mig en tur när Lina skulle sova (jag gåendes och hon sovandes i vagnen). Det var en jobbig runda men vackert väder. Hoppas det börjar kännas lättare snart!

Det goda samtalet

Idag hade vi besök av goda vänner från Bålsta, L och K med deras som F (vet inte om de vill att jag skriver ut deras namn). Vi bjöd på hembakad pizza med sallad. Vi hade tok trevlig. L är en av tjejerna som jag ska göra tjejklassikern med. Hon har ju sedan tidigare gjort den "stora och långa" klassikern. Så detta blir ju "a walk in the park" för henne. hon berättar lite hur hon löst saker och ting kring tävlingarn. Jag blir alltid som ett litet barn när jag hör berättelse om hur man kämpar och kämpar sig fram, tros att skavsåren svider, ryggen ömmar och knäna känns som två svullna fotbollar. Jag går igång på det :).

När vi sitter där och snackar säger K att varför tar man huvudtaget sig an denna (i vissa fall enorma) ansträngning. Jag svara emot med- varför i huvudtaget föda barn??? ... i samma sekund som jag sa detta föll mitt syfte på plats. Min motivation till varför jag ska träna och försöka leva sundare - mina barn. Det kan tyckas så enkelt. Men min senaste tid har varit fylld av uppgifter, ansvar och sorg att jag nästan glömt bort det som är viktigast. Leva och se sina barn växa! Ibland kommer blixten från den man minst anar!

Nu känner jag att min motiveringsnivå höjdes med 100 %, gäller bara att hålla sig frisk.I morgon morgon blir det till att köra Vasaloppet - sittandes med barnen framför TV :)

Jag gjorde det...

Crosstrainer 40 min + kettlebell armar 10 min
...tränade tre gånger denna vecka, trots långa dagar på jobbet. Nu ska vi se om jag kan göra det igen nästa vecka. Fasiken vad gött...känns ju lite hopp fullt.

Ikväll blev det av...

Crosstrainer 50 min - ordentligt svettig
Det är svårt det här med träning. Man går upp tidigt, engagerar sig i jobbet till 210 %, skyndar hem för att träffa barnen innan de ska sova, borstar tänder, lägger barnen - vilket i 9 fall av 10 också innbär att även jag även nattar mig själv. Men ikväll blev det en lucka vid läggningen. Hugo börjar somna själv, vilket ger en av oss föräldrar "egen tid". Ikväll var det min tur...skönt som tusan.

Körde med ganska hårt motstånd - segade mig genom 50 min crossande av trötta muskler, kämpade tills sista blodsdroppen (...eller inte...). Nå ja lagom hårt var det. Strategin just nu är att bara göra det, komma till skott med att genomföra träningspasset - oavsett. Det ända målet med varje pass är att jag ska bli så svettig att jag behöver duscha efteråt - då har jag tagit i tillräckligt.

Ny klocka

Stavgång 1 tim - 5,7 km
Måndag=Måndagsklubben. Förra måndagen var jag helt slut och orkade inte hänga på de andras tempo. Jag tacklade helt och hållet ihop. Detta gjorde mig lite nervös idag, tänk så skulle det vara samma sak idag. Det var jobbigt och jag vet inte om de andra tjejerna kunde gått fortare, men jag hängde i tyckte jag. Jag var ordentligt genomgången när jag kom hem i alla fall. Jag avslutar ju alla pass med en liten backe och idag kunde jag med min nya klocka mäta upp en högsta puls på 195 slag. Känns högt, men egentligen vet jag inte...

Nu ska jag verkligen försöka få till två pass till denna vecka - och då kommer jag känna mig nöjd.

Åter i måndagsklubbens försorg

Promenad 5 km - 55 min
Målet idag med måndagsklubben var att bara komma ut. Min bihåleinflammation har inte riktigt släppt greppet än, trots en dunder kur med pencillin. Vidare har ju den sista tiden varit allt annat än lätt. Så jag  kom ut, jippi! Mickis och jag möttes upp av tre glad själar. Men gud vad jag inte ville egentligen...men det var vetskapen om att träffa lite annat folk som ändå fick mig att klä på mig osv...Men det var jobbigt, jag har en bit kvar till den form jag var i förra året...

Underlaget under hela rundan var knöglig is vilket gör att jag känner av min hälsporre ordentligt nu. Jag måste söka upp en fotspecialist. Några förslag?

Utrensning av gammalt slagg...

Crosstrainer - 45 min
Idag behövde jag rensa ut. Rensa ut gamla tårar, sorg och hopplöshet. Jag behövde bli trött i kroppen av aktivitet. Så vi började dagen i pulkabacken. Lite upp och ned i backen och lite snurra runt i snön med Hugo.

Innan middagen körde jag 45 min på crosstrainer. Jag ju inte tränat på ett tag så 45 min känns i hela kroppen och magen!!!!, fråga mig inte varför. Jag lyssnade på ny laddat musik i öronen och trampade på. Tankarna om den senaste tiden fladdrade i mitt huvud för att efter ett tag helt försvinna - oh vad skönt. Det är ju mycket därför jag tränar, för att vila hjärnan från jobb, sjukdomar och stress.

Nu ska vi sätta oss och titta på biffiga killar och tjejer i Gladiatorerna, man undrar vad de äter!!!

Orange har en ny betydelse

Har varit på min svärmors begravning. En mycket fin begravning. Mycket värme och närvaro av alla som var med. Jag tror att jag talar för hela vår familj att även om vi inte hann talas vid med er alla, såg vi er där, ni stod vid vår sidan denna svåra stund och det värmer och vi känner oerhörd tacksamhet.

Min svärmor vara en mycket duktig konstnär. Hon målade mycket med akvarell, men även annat. Under begravningen berättades en fin berättelse om hur hon vid ett tillfälle rekommenderades att lägga till lite oranget i tavlan, som annars var ganska mörk. Min svärmor la till lite av orange och tavlan ändrade form. Orange kom att betyda mycket för min svärmor mot slutet - och det gör det även för mig nu.

Blommorna vi la på kistan var oranga rosor - kanske ett teckan för att vi förstod vad hon menade. Att vi skulle våga släppa in det oranget livet lite oftare och även denna stund.

Jag vill tacka min bror Robert och min svägerska Anna som valde att avbryta sin skidsemester i fjällen för att hjälpa oss med barnen. Tack för ert fina stöd. Det har också kommit blommor, sms och vykort från olika nära och kära runt om i landet till oss, tack - det värmer och veta att ni tänker på oss.