Idag hade vi besök av goda vänner från Bålsta, L och K med deras som F (vet inte om de vill att jag skriver ut deras namn). Vi bjöd på hembakad pizza med sallad. Vi hade tok trevlig. L är en av tjejerna som jag ska göra tjejklassikern med. Hon har ju sedan tidigare gjort den "stora och långa" klassikern. Så detta blir ju "a walk in the park" för henne. hon berättar lite hur hon löst saker och ting kring tävlingarn. Jag blir alltid som ett litet barn när jag hör berättelse om hur man kämpar och kämpar sig fram, tros att skavsåren svider, ryggen ömmar och knäna känns som två svullna fotbollar. Jag går igång på det :).
När vi sitter där och snackar säger K att varför tar man huvudtaget sig an denna (i vissa fall enorma) ansträngning. Jag svara emot med- varför i huvudtaget föda barn??? ... i samma sekund som jag sa detta föll mitt syfte på plats. Min motivation till varför jag ska träna och försöka leva sundare - mina barn. Det kan tyckas så enkelt. Men min senaste tid har varit fylld av uppgifter, ansvar och sorg att jag nästan glömt bort det som är viktigast. Leva och se sina barn växa! Ibland kommer blixten från den man minst anar!
Nu känner jag att min motiveringsnivå höjdes med 100 %, gäller bara att hålla sig frisk.I morgon morgon blir det till att köra Vasaloppet - sittandes med barnen framför TV :)
Jag avbryter vasaloppet för att svara på det här (eller multitasking, tvn funkar ju utan att jag behöver göra någon insats). Tack för igår, supertrevligt! Jag är ju inte så hemlig av mig, men de andra två kan ju få vara med utan namn :-)
SvaraRaderaOch walk in the park var väl att ta i? Det är ju lite andra förutsättningar den här gången! Men jag tycker det ska bli skoj, o så kan vi ju peppa varandra!
Ja det var super trevlig, borde göras oftare. Men du vet väl att man kan leva på gamla meriter hur länge som helst och pepp behöver jag verkligen...
SvaraRadera