Vi begav oss från Borlänge vid 09:30 snåret mot lilla Vansbro vid Vanån. Inpackade i bilarna färdades vi närmre och närmre mitt allra första motionslopp i simning. Det var till och med så att vi i bilen skrattade åt det. Inte nog med att jag skulle simma ett motionslopp – jag drog med mig hela familjen (minus en 18-åring) till den lilla orten Vansbro för att genomföra spektaklet!
Det är nog inte många dagar om året som det är bilkö i Vansbro, ungefär en gång om året. Vi köade in i Vansbro, vi blev lotsade till en parkering, sedan var det bara att traska till de olika ”måste” stoppen innan start, typ bajamajan och tävlingskansliet. Någon i mitt lämmeltåg sa: ”undra varför man måste gå till målgången för att hämta ut sitt startkuvert? Borde inte det tältet ligga vid starten”. En högst relevant fråga. Men å andra sida är vi ju där för att vi älskar att röra på sig, så varför inte! Efter en macka och lite dryck begav vi oss till startområdet.
När man simmar Vansbro kan det vara en klar fördel om man har en våtdräkt på sig så att man inte blir nedkyld. Dagen till ära var vatten tempen 17 grader. Ni som läser bloggen har ju läst att jag kom över en våtdräkt som var hur bra som helst och dessutom billig. Lägg betoning på billig. De senaste gångerna jag haft den har blixtlåset krånglat. Blixtlåset har inte velat stänga själva blixtlåset. Jag har lyckats fixa till det ändå med lite trix. När det gäller material är jag en obotlig optimist. Jag förutsätter att saker och ting funkar. Jag har inte varit orolig för att dragkedjan skulle gå helt sönder helt och hålet. Och att något skulle hända idag fanns inte i min värld. Så vad händer??? – jo våtdräktens dragkedja går helt och hållet sönder. Flärpen som man använder för att dra upp dragkedjan går av på mitten. Helt otroligt! Det är inte sant tänker jag. Här ska jag göra något helt fantastiskt och så händer det här...på frågan om jag kände mig lite snurrig och IRRITERAD så svarar jag: JA!!! Nu är goda råd dyra.
Vår startgrupp håller på med uppvärmningen och jag har inte ens fått på mig min våtdräkt. En snabb tanke att simma utan vispas på bort direkt – det är bara 17 grader i vattnet. Känns dumt att behöva avbryta pga nedkylning. Mannen min föreslår silvertejp – för det fixar ju allt! J Nej, tyvärr fixar inte silvertejp detta. Detta måste lösas på annat sätt.
Till våra påsar med ombyten har vi fått små ståltrådar. Snabbt som ögat ”syr” Daniel ihop min våtdräkt. Ståltråden sticker ut från min rygg som piggar på en igelkotte. Livsfarligt om någon försöker att simma över mig, fast å andra sidan får man inte simma över andra simmare så även en bra läxa! Tyvärr missade jag att tejpa mina armhålor pga av det lilla missödet med våtdräkten – vilket resulterade i att jag har fått skavsår ”from hell”!
Förutom att ni kan se hur min rygg ”sytts ihop” ser ni också min min som signalerar hur kallt det var i vattnet. Tur att jag behöll dräkten på.
Trots värdelös våtdräkt som gjorde att vi var de sista ”gröna” från vår startgrupp i vattnet, trots att jag fick skavsår som brinner - så hade vi kul hela vägen. Mitt mål är ju att genomföra allt med ett leende på läpparna, och vilket leende jag hade hela vägen. Man kan nog säga att jag var i mitt ässe!
Nu kan vi inte känna efter – tidtagningen tickar på. Nu kör vi eller paddlar!
Halvvägs, 500 meter
Målgång, 1000 meter gjorda
Medalj nummer 2 av 4 i Tjejklassikern
Efter att fått jag fått medaljen och en skön dusch bjöds vi på mat. Det var gott och lite mysigt att mötas upp och kolla in alla tjejer som simmat. Att simma i öppet vatten är något helt annat än bassäng. Du har kyla, oftast svart vatten (i alla fall i Sverige) och vågor eller strömmar. Motståndet i allt detta och med våtdräkt på gör att det är något helt annat än bassäng. Därför är jag väldigt nöjd med att jag testat det innan jag ställde mig vid starten.
Nu tycker inte jag att detta är den distansen som är den största utmaningen i tjejklassikern. – kvar är ju löpningen men också skidor. Skidor har jag aldrig kört innan, så det blir en utmaning att bemästra. Men nu är det bara att ladda om inför Lidingöloppet i slutet av september.
Vilka fina bilder din man har tagit!
SvaraRaderaJag måste säga att jag är imponerad av ditt lugn och sin idèrikedom som visade sig när våtdräkten gick sönder. Själv hade jag väl...kissat på mig och sprungit hem...eller jag vet inte.
Ja, och bra simmat förresten!
Riktigt imponerande! Starkt gjort av er båda! kram
SvaraRadera