Igår somnade min älskade svärmor in. Hon lämnar efter sig ett enormt tomrum. Hon har kämpat så länge, så länge. Detta var hon för mig.
Min svärmor var en otrolig kvinna. Stark, klok, jordnära och varm. Hon omfannade mig och lyssnade till mig. Hon stod alltid på min sida. Hon hejade på mig i medgång och omfamnade mig i motgång. Hon blev ett bollplank som alltid fanns närvarande för mig. Hon blev en del av min kompass, min vägvisare.
Jag kommer minnas alla våra samtal om livets lätta ämnen men även de svårare. Hon hade en härlig känsla för ironi, detta har även hennes barn ärvt. Jag kommer minnas henne leeende på läpparna när vi körde in med bilen vid stugan i Hälsingland. När vi kramade om varandra med myggen svärmande runt benen. Köttbullarna på julafton. Hur hon med möda på slutet tog sig ned till golvet för att leka med barnen, trots dropp i armen. Alla dessa lekar. Alla dukar, fika stunder och blommor.
När Lina föddes föll den första snön över Stockholm. När svärmor somnade in föll snön utanför fönstret. Vi föds, lever och dör - så är gången, men varför känns det så svårt? Nu när hon inte längre finns med mig känner jag mig vilsen...
Jag ville att döden skulle ta en omväg, det gjode den inte. Saknad, men aldrig, aldrig glömd.
ni finns i våra tankar hela tiden nu när ni har det svårt.
SvaraRaderaSäg till om vi kan göra något för er.
Kramar Fia
Det är för att vi har känslor. Människor påverkar oss så otroligt mycket både gott och ont mer än vad vi kanske förstår. De vi älskar vill vi alltid ska finnas för oss, för familjen, vänner och andra som ännu inte träffat dem, barn-barns-barn-barn. Sen tycker jag kanske inte att det är hur naturligt som helst trots att det borde det... Vissa lever för kort tid. Tänker på er! Massa kramar
SvaraRaderaSå vackert gumman och så sorgligt.. Din svärmor va verligen speciell, så ödmjuk och så varm kvinna! Hon kommer att för alltid vara saknad..Stor kram till hela er fina familj! (finns här om det är något vi kan göra..)
SvaraRadera