Tung i huvudet!

Idag har jag varit hemma från jobbet och varit med barnen. D har varit hos begravningsbyrån. Ja det är inte så konstigt att huvudet känns tungt. Hela livet känns tungt. Jag vill egentligen vakna upp om 1 år och känna att "yes vi tog oss genom allt och vi gjorde med allt i behåll", men så kan man inte göra. Även om det känns lättast.

Känslor oavsett om det är super glädje eller tungt sinne är inte lätt att handskas med. Jag önskar att någon smart tjej eller kille kom med ett enkelt lösning...

Det kom snö..

Igår somnade min älskade svärmor in. Hon lämnar efter sig ett enormt tomrum. Hon har kämpat så länge, så länge. Detta var hon för mig.

Min svärmor var en otrolig kvinna. Stark, klok, jordnära och varm. Hon omfannade mig och lyssnade till mig. Hon stod alltid på min sida. Hon hejade på mig i medgång och omfamnade mig i motgång. Hon blev ett bollplank som alltid fanns närvarande för mig. Hon blev en del av min kompass, min vägvisare.

Jag kommer minnas alla våra samtal om livets lätta ämnen men även de svårare. Hon hade en härlig känsla för ironi, detta har även hennes barn ärvt. Jag kommer minnas henne leeende på läpparna när vi körde in med bilen vid stugan i Hälsingland. När vi kramade om varandra med myggen svärmande runt benen. Köttbullarna på julafton. Hur hon med möda på slutet tog sig ned till golvet för att leka med barnen, trots dropp i armen. Alla dessa lekar. Alla dukar, fika stunder och blommor.

När Lina föddes föll den första snön över Stockholm. När svärmor somnade in föll snön utanför fönstret. Vi föds, lever och dör - så är gången, men varför känns det så svårt? Nu när hon inte längre finns med mig känner jag mig vilsen...

Jag ville att döden skulle ta en omväg, det gjode den inte. Saknad, men aldrig, aldrig glömd.

Maktlös och ledsen

Ja, här blir det inte så mkt träning. Livet och döden har kommit emellan. En person som står mig mycket nära är mycket sjuk. Jag utger mig inte för att tro. Jag ber inte. Men just nu ber jag ofta. Jag ber om ett mirakel, om nåd. Jag ber att döden ska en omväg. En hemskt egoistisk tanke. Jag ber om mer tid för hon har inte lärt mig allt än. Vi har inte haft alla samtal än...hon och jag. Jag ber att Gud ska ge henne möjligheten att vara med oss och våra barn mycket mer. Jag känner mig maktlös och förtvivlad. Fullkomligt maktlös.

Låång vecka

Crosstrainer 30 min - psykiskt jobbigt

Idag ville jag inte träna, ville inte! Veckan har varit lång. Låga dagar på jobbet, lång vecka på jobbet. Jag har arbetat hela veckan inklusive lördag och söndag. Privat här hemma har vi fått jobbiga besked som sen vände till något bättre besked, fast ändå inte toppenbesked. Det känns som om jag och Daniel knappt pratat med varandra pga av allt som hänt.

Jag hade hundra anledningar till att skita i träningen...men ack den som ger efter...jag ställde mig på crosstrainer. Det blev 30 min. det var lite som att springa i uppförsbacke, en backe som aldrig ville ta slut...

Jag hoppas på en bättre kommande vecka...

7 st var vi!

Stavgång 57 min - 5,8 km
Idag var måndagsklubben igång igen. Vi var hela 7 stycken, super kul. Fyra av oss körde med stavar, så det lät rätt mycket när vi kom promenerandes. Jag tycker att vi höll ett bra tempo och när Miciks och jag "lämnat" av de andra små joggade vi en liten stund...det kändes härligt!

Jag har ju på helt eget bevåg döp motions måndagarna till "måndagsklubben". Det har ursprung i att så hetta laget som anmäldes till Vårruset 2011. Vi har alltså ingen koppling till kanal 5´s program som hette Måndagsklubben. Där satt en gäng personer och hinkade drinkar och öl på måndagskvällar tillsammans med olika gäster.

Detta var en av personerna och Lenny Norman var den andre...

Jag vet vad som är mest pinsamt att jag kommer ihåg programmet eller att jag tittade på efter sena arbetskvällar på Coop. Kanske båda två...

Årets första...

Crosstrainer 30 min - 8,4 km

Idag gjorde premiär språnget på "crossen". Körde 30 min. Förra året var det lite segare än så att starta upp. Det som är skönt med "crossen" är att den står inomhus. Jag behöver inte gå ut och träna. Gud vilken i-lands fråga...ja ja. Jag och min man har haft tankar på att sälja den och köpa ett löpband, men ångrar mig nog nu. Det är ju bra att ha en träningsform som inte belastar lederna så mycket som utomhus löpningen kan göra. Detta sa min visa man till mig, när jag lobbade som starkast för löpband. Hör och häpna jag tror att det ligger lite sanning i det. Det är svårt att förstå, men jag har inte alltid rätt :)

Besök

I några dagar har vi haft besök av mormor, morfar och kusinen Viggo. Hugo är super lycklig. Pojkarna har varit hemma och lekt, lekt och lekt ända sedan de kom i onsdags. Mormor och morfar har lekt och läst sagor för Lina. Hon har fått 100 % uppmärksamhet.

Det som dock varit återkommande för pojkarna har varit en tvångsstund ute varje dag. Idag gick vi ut efter middagen med ficklampor i mörka skogen. Det var spännande, tycket både jag och och pojkarna.

 Imorgon åker de hem efter frukost. Men efter kl 14.00 väntar nytt besök, så kommer familjerna Haglund/Walve för lite 4 års-kalas för Hugo.

Vacker promenad - Bro hof

Stavgång 51 min - 5 km
Idag var jag ute med en ny träningskompis - Lina. Vi tog en tur ut på Bro hofs golfbana, oj vad vackert det var. Kan tänka mig att jogga ned dit fler gånger, kanske inte när det spelas där men under vintern. Det var en skön runda. Vi båda körde med stavar. Stavarna hjälper än verkligen att få upp värmen, i och med att man pendlar med armarna hela tid samt att man skjuter ifrån med dem också. De var helt klart värda sina 100 kronor!

Stavgång - tjofallerallela..

4,6 km - 46 min stavgång
Jo, här var det livat! Stavade iväg mig själv och vännen Jenny på en stormig runda. Emil (stormen) flåsade oss i nacken mest hela tid. Men efter en stund var ången uppe och humöret på topp. Jenny tycket nog att jag gick lite snabbare än vad jag brukar, beror nog på stavarna.

Vidare lärde Jenny mig hur kondition kan mätas. Om man går upp för en backe ökar pulen med typ 200 % ( iaf min). Jag flåsar och frustar som en jagad älg. Det är helt okej enligt henne. Det viktiga är att kolla hur lång tid det tar att återgå till normal andning efter backen. Ju kortare tid, desto bättre kondition. Vi gick upp för en ganska brant backe, och jag tycker nog att jag återfick mig normala andning rätt fort...ja ja hyfsat fort iallafall. Så alla ut och flåsa i backarna och ta tid efteråt hur fort ni känner er normala igen! :)

Måndagsklubben är igång!

Stavgång 56 min - 5,6 km
Idag är klubben officiellt öppnad 2012. Vi tog oss en promenad (jag med mina nya stavar). Det var skönt att äntligen komma igång. Måndagarn är det som får bli stommen i min vecko-träning. Om jag utöver detta pass får in ett lunchpass och ett helgpass så är jag uppe i tre pass i vecka...det ska väl inte vara så himla svårt. Det som gladde mig extra mycket idag är att jag verkar få med mig två av tjejerna på tjejklassikern. Jag håller på att bearbeta en till (Lina - känn dig utvald). Det är ju alltid roligare att gör detta tillsammans med andra. Vi kommer ha olika mål och olika förutsättningar med att göra en tjejklassiker. Mitt mål är inte så högt ställda, jag vill komma runt. Och det kommer jag göra! Nu blir det spännande se hur januari utvecklar sig!

Årets första..

Stavgång 55 min - 5,5 km
Årets första träningspass blev ett svettigt stavgång pass. Jag passerade till och med en annan motionär (=pensionär). Men gött kändes det i alla fall! Stavarna gjorde att jag fick upp flåset ganska snabbt. Nedan jag har flikat in en gammal bild från januari 2011 - då det hela började. Efter den en bild från idag - då allt fortsatte! Lite snyggare är man og allt idag :)

2011 - att jag ens blev utsläppt, ser ju galen ut!

2012 - tänk vad kläder gör mycket för utseendet. Känner mig lite mer sportig idag!