Har för första gången önska någon "Vila i frid" via facebook. Sara Wärn har lämnat oss och det känns sorgligt och lite konstigt. Hon har varit ingift på min mammas sida. Under den senaste tiden har hon kämpat mot cancer i kroppen. Men hon har nu lämnat oss och jag hoppas att hon har det bättre där hon är nu. Tankarna går även till hennes närmst sörjande.
Jag blir naturligtvis ledsen men samtidigt så heligt förbannad. Förbannad och arg över att man kan åka till månen idag men inte bota cancer. Jag hade en ide om en insamling av pengar till cancer forskning/eller något annat som kan gynna cancerpatienter. Och jag och Daniel tänkte att om vi börjar med att sälja ide till våra vänner som har egna företag så kunde vi börja så. Men vet ni vad, vi har fler personer runt omkrig oss som har cancer än som har egan företag. Och då menar jag personer med cancer som finns i vår omedelbara närhet - det är ju sjukt. Något är fel! Ibland känner man sig så himla maktlös och lite...önskar jag kunde göra mer!
Vill ni veta mer om Sara tror jag att henne blogg fortfarnade är öppen: http://sarawarn.blogg.se/index.html
Känns så himla fånigt att efter det här klaga över förkylninger och andra åkommor, men jag påminns även om att vi har ett liv och det ska vi hålla kärt!
Usch vad hemskt. Himla skitsjukdom. Man tror inte det är sant. Hoppas ni mår bra. Vi har samlat ny energi efter en härlig men kall vecka i fjällen. kramis Anna
SvaraRadera