Första passet i mörker

4 km - fyra varv runt kvarteret

Ja idag var det dags att masa upp sig från den ljumna sängen bredvid Hugos sovande andetag. Han somnade in så tryggt. Själv skulle man piska upp sig själv i löptempo...pep pep pep...

Nu är det mörkt ute vilket gör att jag inte vill ta mig ut för långt bort...falsk säkerhet, ja jag vet. Jag bestämde mig för att springa runt kvarteret fyra gånger. Runt, runt, runt och runt en sista gång. Rätt behaglig runda...gäller att ha riktigt bra musik i öronen. Fyra km på 32 min, jag känner mig nöjd. Nu gäller det bara att hålla i. Det känns grymt bra!

Löpning

Ca 4,5 km i skogen
Idag var jag arg innan passet, under passet och efter passet. Det finns en miljon olika anledningar till detta men det vill liksom inte ge sig.

Sprang i alla fall två varv i skogen. Efter två varv mötte Daniel och barnen upp mig så sprang Daniel och körde backträning. Han är en riktigt fena på att springa. Han började för ca 2 månader sedan och tar milen idag hur lätt som helst. Försöker få honom att satsa på ett lopp, men han har inte nappat fullt ut än...men man vet aldrig.

Idag var passet ett måste-pass. Måste-ut-oavsett-tid-och-ork. Ett pass som måste genomföras för att kunna pricka av i kalender. Tror att det kommer bli några fler av den varan framöver då jag just nu känner mig hyvsat omotiverad att träna. Nytt jobb, ny tjänst, nytt allting tar ut sin rätt känner jag...men det får helt enkelt bli några fler måste-pass!

Lördag!

Efter en väldigt intensiv vecka på jobbet kom lördagen med stormsteg. Vi hade inte planerat någonting, vilket öppnade för en hur skön helg som helst. Lördagar betyder vakna tidigt för den morgonen är det min tur att ta hand om barnen, så får Daniel lite sov morgon. Jag sover istället långre på söndagen.

Efter frukost gick Daniel ut och sprang och jag lekte lite med Hugo, medan Lina sov första passet. Efter lunch packade vi in barnen i cykelkärran och drog till stallet. Doften av häst och hästskit fick minnen från stallet-tiden att svicha förbi min näthinna. Jag har ett gammalt förflutet som häst-tjej och då har man ju hängt en del på stallet. Kalla tår som nästan faller av, hungrig maga bara för att man glömt bort att äta för att det varit så roligt, ridläger, häst-bett blå märkte på armen, flugor, tunga hö-balar, super coola balla stalltjejer som man nästan var lite rädd för...för att nämna några minnen.

Hugo sa att han ska rida på riktiga hästar nästa gång vi kommer dit. Nu räckte det med en häst i trä.

På vägen hem somnade Lina i stolen...det ser ju så "läskigt" ut när huvudet bara hänger.

Kvällen fördrevs sovandes i Daniels knä...var så himla trött!

Power walk

Power walk 5,7 km
...med bästa Isabell, hur trevigt som helst! Väckte idén med att göra Tjej-klassikern tillsammans, hoppas du antar utmaningen Isabell!

Onsdag istället för tisdag

Crosstrainer 35 min
Tanken är att jag ska träna tisdag, torsdag och helgen. Men denna tisdag var jag som en urvriden handduk när jag kom hem från jobbet...så det fick bli onsdag istället.

Det var ett skönt pass, jag gillar verkligen när det rinner svett. Känns renade, trots den inte så mysiga doften. Ibörjan av min tränings-karriär kunde jag inte svettas. Jag vet att första gången jag kände att huden lyckades pressa ut en droppe svett ropade jag på Daniel: "titta jag svettas som man gör på riktigt när man tränar hårt". Nu har nästan denna hysteri om rinnade svett blivit ett kvitto på att jag har tagit i ordentligt. Ja, var man inte konstig från början, blir det bara värre framöver...

Avbruten löpning

Löpning/gång 4 km
Idag skulle jag använda min träning för att rensa hjärnan. Veckan som varit har varit fulld av intressanta möten på nya jobbet, jobbiga beslut och en spurt mot Linas barnvälsignelse i 200 km/h.

Så idag skulle jag rensa hjärnan, lätta på högtrycket. Bli skit trött, så trött att jag inte orkade tänka mer! Jag började gå och efter en stund kom löpstegen av sig själv. Jag ökade takten och det kändes skönt. Andningen ökade men inte till den nivån att jag behövde gå.

Jag jobbade på och när jag är längst bort (alltid längst bort) blir jag nödig. N Ö D I G, med stort N! Vad göra? Det vara bara till att slå av takten och gå...gå, vem vill gå??? @;[ :( @. Helgen har rent mat-mässigt inte varit den bästa, vilket kan vara förklaringen. Bara att ladda om, om man kan säga så ;)!

boxning...

...med friskis - 90 min
Men jisses vad min överkropp känns genomgången...man springer ju inte med benen. Jenny som håller i passet är stark, stark som en oxe. Passet var en utmaning och mitt mål är att orka hela passet innan jul utan att fuska.

Man är i par och tjejen som jag var med peppade mig att ta i lite mer, så vill jag ha det. Dessutom tappade jag byxorna vid upp-hoppen vilket bara kan betyda att hullet dallrade lite extra och var lite mindre än innan. JIPPI! Nästa gång ska jag gå en rond mot Mickis - ska bli kul! Någon annan som ska med?

Träning

Crosstrainer 40 min + styrka armar
Har suget efter träning försvunnit på en vecka? Hur fanken ska jag lägga upp det? Måste få lite ordning på detta, innan det går för lång tid och all grundkondition försvinner. Nu känns det som om jag skulle behöva 36 h på ett dygn för att få ihop något som man kan kalla träning. Man slits mellan att man jobbar till 18 ungefär, hem och äta middag, barnen hänger på en och vill visa något nytt, man är skit trött efter alla nya intryck och så vill man ha ork att se och höra på alla i familjen. På detta ska man gå iväg och träna, och således lämna man och barn som man längtat efter hela dagen. Jag vet att jag kommer leva med dem längre om jag tar hand om min kropp, men de kommer ju inte vara små för alltid heller. Med den stora känns det inte så jobbigt, hon följer istället med och tränar och vi får på det sättet lite egen tid ihop, vilket är super mysigt. Det är väl så här det känns att aldrig räcka till. Man vill så mycket....

Har ni smarta tips på hur ni löser träning kontra det vanilga livet så får ni gärna tipsa :)!

Finns fortfarande...

...bara fruktansvärt trött. Men jag har nog fått världens roligaste jobb.

Trasigt knä och sårad människa

Idag skulle jag åka in på en konferans/ kurs om Lean (Toyotas löpande bandet lösning-någonting. Det är alldeles för invecklat för att beskriva här på kl 22 på kvällen). Jag gjorde mig i ordning och fixade till mig själv. Kände mig lite snyggare än vanligt i min nya klänning och mina nya svarta convers.

Pussade och ropade hejdå till alla i familjen. På busshållplatsen kom jag på att jag glömt min "älskade-jag-vet-inte-vad-jag-gjorde-innan-telefon". En stor tomhet fyllde mitt bröst, men jag bestämde mig för att jag skulle klara av dagen utan telefon. Det funkade ju innan, typ 80-talet...

Vid tunnelbanan rusade alla människor ut ur bussen för att halvspringa till pendel. Precis vid trappen halkar jag och landar på mitt knä på ett galler. Jag landar så illa att gallret gör 4 blodiga ränder över hela knäskålen. FATTA hur galet ont det gjorde. AS ONT!!!! Det passerade säker 100 persone, men tror ni att någon frågade mig om allt stod rätt till. Inte en enda. Inte en enda. Vad är det som händer?

Här är det en människa som ramlar (jag) och uppenbarligen får mycket ont (jag säger aj och beklagar mig över smärtan) - och inte en människa frågar "hur det gick det". Jag låg ju på golvet för bövelen. Nä, istället är alla så himla upptagna av att hinna med tåget om går om 10 min....jag blir så himla trött. Jag kan väl inte vara den sista människan som önskar lite medmänsklighet?

Härmed utmanar jag alla att hjälpa till mer. Alla människor är inte galna, går på droger eller vill råna dig bara för att du frågar "hur är det fatt"? Nä skärpning!

Och för alla er andra som undrar, så nej strumpbyxorna gick inte sönder av någon outgrundlig anledning, men knät blödde ordentligt under hela dagen!

Lite cross...

...trainer 30 min
Ett uppvärmningspass efter att släpat runt på värsta sortens förkylning. Börjar känna mig riktigt bra nu...inte hundra med absolut på G!

...jobb, sjuk, träna...

..nu gäller det att vara snäll mot sig själv. Vissa skulle nog tolka in det som att vila, vila, vila...men jag menar - nu gäller det att hålla i träningen, dricka C-vitamin och avsätta tid för träningen. Snällheten ligger i att sänka kraven, kraven på allt. Jag behöver inte vara en super mamma med hembakta bullar på Linas barnvälsignelse, träningen behöver inte vara i över en timme och jag ska tvinga mig i säng kl 21.30 i den kommande vecka som kommer.

Veckan som varit har jag börjat nytt arbete, tagit mig genom höstens värska sort av förkylning, haft sjuka barn hemma och på grund av sjukdom inte kunnat träna. Den har varit blandad med nya intryck och dippar och uppgångar. Omtumlande och häftigt. Nu gäller det att samla sig själv och börja om. Börja om med nya förutsättningar, börja om med nytt utgångsläge. Siktet är fortfarande inställt på marathon i Berlin 2013 och kul ska jag ha hela vägen.

Vikt!

110 kg, 110 kg! Nu totalt 15 kg, eller 25 kg om man räknar från förlossningen. Fortfarande tre-siffror men det börjar kanske röra på sig igen. Det här är lite fånigt men jag känner mig smalare...trots att jag fortfarande har 20 kg kvar. Inte 35 kg utan bara 20 kg :)