Jag har ju nu varit utan socker helt i nio dagar. Inget godis, inga produkter som innehåller tillsatt socker. Vissa dagar/stunder går det jätte bra, andra tillfällen är det en inre kamp utan dess like. Ett konstant dealande med mina tankar, för och emot.
Emma Eklund beskriver det här med sockerberoende så bra så jag har valt att låta henne förklara och beskriva, och så som hon beskriver - precis så är det för mig:
""Men nu till min mening med det här inlägget. Jag kommer dela med mig av mitt största problem, det absolut jobbigaste jag har enligt mig själv. Mitt godisberoende.
...För idag så kunde jag inte stå emot, klarade av under de första två filmerna men tamme fan gick det inte till kvällen och jag gick och handlade. Jag skäms när jag gör det också, ni kan inte tänka allt som går igenom mitt huvud. Tänk om någon ser mig? Nån kompis? Nån som känner igen mig från TV? Jag väljer t.om kassa oftast efter vem som sitter i den, den jag tror har minst koll på allt som inte kan känna igen mig.
...
Jag har varit fast, så långt bak jag kan minnas. Det har allt som oftast varit belöning, när jag tänker tillbaka så minns jag det relaterat till lycka, alltså en lyckokänsla.
...
.... Jag minns det som igår…. hade pratat med flera om att jag var så sjukt sugen på godis men fick höra alla möjliga saker till att jag inte skulle äta – främst en sak: att när man hållit upp så länge som jag gjort att det inte ens kommer att vara gott. Vet ni – det var det godaste jag ätit i hela mitt liv när jag väl stoppade en godisbit i munnen. Och där och då insåg jag – att det här är något jag måste lära mig leva med.""
Läs hela inlägget på http://emmaeklund.shapemeup.se/2014/08/03/godis-ar-knark/
