Ikväll blev det av...

Crosstrainer 50 min - ordentligt svettig
Det är svårt det här med träning. Man går upp tidigt, engagerar sig i jobbet till 210 %, skyndar hem för att träffa barnen innan de ska sova, borstar tänder, lägger barnen - vilket i 9 fall av 10 också innbär att även jag även nattar mig själv. Men ikväll blev det en lucka vid läggningen. Hugo börjar somna själv, vilket ger en av oss föräldrar "egen tid". Ikväll var det min tur...skönt som tusan.

Körde med ganska hårt motstånd - segade mig genom 50 min crossande av trötta muskler, kämpade tills sista blodsdroppen (...eller inte...). Nå ja lagom hårt var det. Strategin just nu är att bara göra det, komma till skott med att genomföra träningspasset - oavsett. Det ända målet med varje pass är att jag ska bli så svettig att jag behöver duscha efteråt - då har jag tagit i tillräckligt.

Ny klocka

Stavgång 1 tim - 5,7 km
Måndag=Måndagsklubben. Förra måndagen var jag helt slut och orkade inte hänga på de andras tempo. Jag tacklade helt och hållet ihop. Detta gjorde mig lite nervös idag, tänk så skulle det vara samma sak idag. Det var jobbigt och jag vet inte om de andra tjejerna kunde gått fortare, men jag hängde i tyckte jag. Jag var ordentligt genomgången när jag kom hem i alla fall. Jag avslutar ju alla pass med en liten backe och idag kunde jag med min nya klocka mäta upp en högsta puls på 195 slag. Känns högt, men egentligen vet jag inte...

Nu ska jag verkligen försöka få till två pass till denna vecka - och då kommer jag känna mig nöjd.

Åter i måndagsklubbens försorg

Promenad 5 km - 55 min
Målet idag med måndagsklubben var att bara komma ut. Min bihåleinflammation har inte riktigt släppt greppet än, trots en dunder kur med pencillin. Vidare har ju den sista tiden varit allt annat än lätt. Så jag  kom ut, jippi! Mickis och jag möttes upp av tre glad själar. Men gud vad jag inte ville egentligen...men det var vetskapen om att träffa lite annat folk som ändå fick mig att klä på mig osv...Men det var jobbigt, jag har en bit kvar till den form jag var i förra året...

Underlaget under hela rundan var knöglig is vilket gör att jag känner av min hälsporre ordentligt nu. Jag måste söka upp en fotspecialist. Några förslag?

Utrensning av gammalt slagg...

Crosstrainer - 45 min
Idag behövde jag rensa ut. Rensa ut gamla tårar, sorg och hopplöshet. Jag behövde bli trött i kroppen av aktivitet. Så vi började dagen i pulkabacken. Lite upp och ned i backen och lite snurra runt i snön med Hugo.

Innan middagen körde jag 45 min på crosstrainer. Jag ju inte tränat på ett tag så 45 min känns i hela kroppen och magen!!!!, fråga mig inte varför. Jag lyssnade på ny laddat musik i öronen och trampade på. Tankarna om den senaste tiden fladdrade i mitt huvud för att efter ett tag helt försvinna - oh vad skönt. Det är ju mycket därför jag tränar, för att vila hjärnan från jobb, sjukdomar och stress.

Nu ska vi sätta oss och titta på biffiga killar och tjejer i Gladiatorerna, man undrar vad de äter!!!

Orange har en ny betydelse

Har varit på min svärmors begravning. En mycket fin begravning. Mycket värme och närvaro av alla som var med. Jag tror att jag talar för hela vår familj att även om vi inte hann talas vid med er alla, såg vi er där, ni stod vid vår sidan denna svåra stund och det värmer och vi känner oerhörd tacksamhet.

Min svärmor vara en mycket duktig konstnär. Hon målade mycket med akvarell, men även annat. Under begravningen berättades en fin berättelse om hur hon vid ett tillfälle rekommenderades att lägga till lite oranget i tavlan, som annars var ganska mörk. Min svärmor la till lite av orange och tavlan ändrade form. Orange kom att betyda mycket för min svärmor mot slutet - och det gör det även för mig nu.

Blommorna vi la på kistan var oranga rosor - kanske ett teckan för att vi förstod vad hon menade. Att vi skulle våga släppa in det oranget livet lite oftare och även denna stund.

Jag vill tacka min bror Robert och min svägerska Anna som valde att avbryta sin skidsemester i fjällen för att hjälpa oss med barnen. Tack för ert fina stöd. Det har också kommit blommor, sms och vykort från olika nära och kära runt om i landet till oss, tack - det värmer och veta att ni tänker på oss.

Träning utan måndagsklubben

Crosstrainer 20 min
Missade måndagsklubben idag Mötet inne i stan slutande inte förren 19.00 och jag var inte hemma förren 20.00 - men jag hann åka förbi democh heja på den tappra skaran.

Bestämde mig själv för att köra lite hemma. Mest för att bara göra det. Det belv inte så länge och jag blev inte så svettig, men jag gjorde ett halv hjärat försök. Det måste vara bättre än att inte göra något alls.

Tårar på Polarn och Pyret

Idag handlade vi de sista kläderna som behövs inför begravningen...och roligare shopping kan man ju ha.

Vi gick in på Brothers för Daniel behövde en vit slips och inga låg framme i butiken. Jag frågar killen som jobbar där om de har några, och visst det har de. Just i det tillfället går det upp för mig vems begravning vi ska gå på. Jag tar barnen i händerna och ropar över axeln till Daniel att "du får betala". Allt för att inte tårarna ska börja rinna.

Jag lugnar mig och vi går vidare till P.O.P. Till saken hör att till denna butik gick min svärmor jämt när hon skulle handla kläder till sina barnbarn. Hon hade ett sinne för kläder och mode till våra barn. Så där mellan hyllorna börjar tårarna rinna. Jag snörvlar och går mellan hyllorna, tårarna rinner och saknade efter svärmor växer som en boll i magen. Jag och Daniel hittar en jätte fin mörkblå klänning. Kulmen på alltihop är när jag med rinnande tårar och snörvel frågar personalen efter vita strumbyxor (tårarna bara rinner ned för kinderna). Personalen är hur proffisig som helst och hjälper oss (vår lilla tafatta familj) till rätta. Tack P.O.P på Stinsen.

Nä roligare shopping kan man ha...