Påväg tillbaka

Japp då känner man att livet är påväg tillbaka. Jag har den senaste veckan tampats med spängande huvudvärk, ont i leder och snor från helvetet. Igår stod jag inte ut mer utan ringde närakuten och fick tid hos en doktor. När jag väl är hos honom blir jag som ett litet barn - med svag röst säger jag: "du måste hjälpa mig, för jag orkar inte mer...". Ja ni kan ju se det framför er...Den gode läkare skriver ut en hästkur vad det gäller pencillin och kortison till min stackars näsa. Väl hemma efter lite extra sömn och intagandet av medicinerna börjar jag sakta med säker att känna mig som en människan igen...och det känns underbart!

Nu måste jag bara vila under pencillinkuren sedan är det bara att tuta och köra - för nu är det inte många dagar kvar tills Vårruset ska springas (25 maj)...upptrappningen på min resa mot ett maraton. Just nu känns det väldigt långt borta...väldigt långt bort...typ månen...nej typ pluto...långt bort...

Nedan visar jag några bilder som jag tagit under vecka i min sjukdomsförvirring - det är trots allt lite av det jag upplevt.
Ja det har ju varit helt galet varmt i veckan som gott - inte så kul att vara sjuk samtidigt!
Jag lyckades med konststycket att ha sönder våran toalett (nej jag sket inte sönder den) jag tappade en glas-skål ner i stolen. Man skulle kunna tycka att de skulle hålla för lite mer än en liten skål.
Det kom ny sand till sandlådan - så nu är all kattbajs borta, fritt fram att smaka på sanden. Det som är på bilden är 2,1 ton sand. Tur att jag var krasslig så jag bara behövde stå vid sidan om ;)
Hugo älsklingen plockade blommor till sin farmor och till sin kompis Felix.


Viskar: Ja hur har det gått med vikten nu när jag inte tränat på 2 veckor - jo den står kvar på härliga 113 kg, inget upp med inte heller något ner, tummen upp för det!