Träning

Mesta dels löpning 5,2 km på ca 42 min
Jäkla vad snabb jag är...nej skämt å sidor...men denna gång kändes det riktigt bra. Tänkte att nu blir det en dunder och brak tid...då la klockan av, va f-n! Batterierna var slut...och detta hände vid ca 900 meter från start...gud vad jobbigt! Under hela rundan gick jag vid 4 tillfällen och då endast 4 lyckstolpar. Av alla rundor hade det varit kul att se sträckan, snitttid och hastighet, men icke sa Nicke...få helt enkelt jogga bra nästa gång också!

Brandstationen

Idag har vi varit och besökt brandstationen och det var en "hit". Hugo fick testa på att åka vagn efter fyrhjuling, spruta med vattenslangen, prov testa brandbilarna och så fick han lyssna när brandbilen tutade och hade på sirenerna. Som toppen på allt så fick han också en godispåse...han var tok lycklig.

Efter besöket där åkte vi en sväng och gör det man brukar göra - titta på nya bostadsområden och då främst villaområden. Det är så roligt att se hur folk har valt att anlägga sina trädgårdar, hur husen ser ut med mera. Samtidigt älskar vi vårat radhus, men kan inte låta bli att drömma om något annat.

Träning

Löpträning 30 min, 1 min gång - 4 min löpning
Gud vad skönt det var. Jag joggade i 15 min åt ena hållet och vände efter 15 min, totaltid 30 min. Fram till de första 15 min kändes benen som kola, men sen lossnade det. Jag flög fram (kändes det som) och jag kände mig stark. Jag höll igen, kunde nog joggat i tid lite till, men vill behålla känslan av att detta kan jag nu göra obehindrat. Alltså 6 min gång och 24 min löpning med 113 kg på kroppen. Lets burne lite kilon...

Träning

Barnvagnspromenad i mycket lugnt tempo - 4,5 km på 55 min.
Känns skönt att sträcka ut benen och transportera bort allt slagg, hihihi! Borde blivit läkare istället :)

Vårruset - the race

The race är kanske att ta i en aning...men men, så här var det!

Mickis kom hem från skolan, där hon just skrivit två prov, med huvudvärk och trött i kroppen - hon kände sig inte alls på topp...hum...vad göra? Jo, två alvedon och halv liter vatten och bums ner i sängen. Kollar till henne vid 16-tiden och då säger hon att hon följer med, men kommer att gå...bra tjejen, äntligen kommer jag vara snabbare än dig.

Vi träffades hemma hos Fia kl 16:45 för att ta oss till Frescati. Ungefär halvvägs öppnar sig himlen och inte bara det - det kommer hagel också...frågan var nu om det var värt det??? Då vädret varit konstigt under dagen körde vi vidare.

Väl framme i start området kryllar det av flickor, tjejer, tanter, damer och annat löst folk, också vi förståss - "Måndagsklubben" som ära för kvällen bär blåa t-tröjor. Jag känner att jag förmodligen inte kommer att komma sist - och det känns ju skönt (för på området är det ca 15 000 löpare som ska starta).

Vi minglar lite och stannar upp och tar denna fina bild:

Jag tycker att vi är rätt lika de här: Inte så långt ifrån i alla fall ;)

Solen tittade fram och jag velade fram och tillbaka, korta byxor eller långa. Det blev långa. Vi lämnade in våra grejor, gick på toa och tog oss till våra start fållor. Väl där hoppade jag, Isa och Kristine upp en fålla till jogga-gruppen. Strax innan vi skulle starta öppnade sig himlen en gång till och ett sådant där härligt sommar regn faller över oss. Stora droppar och ganska länge - men jag hann aldrig bli kall. Jag kände mig alldeles för uppspelt.

Sen är det dags för vår tur. Jag tog på mig hörlurarna och allt bakgrunds brus försvann – här ska springas tänkte jag. Och det fick jag - om jag hade orkat. Det är svårt att ta till sig att man varit sjuk större delen av Maj, man kutar på som vanligt och tror att man ska springa på en viss tid...men så blir det inte alltid. Jag sprang (kryssade också mellan stavgångare, flanerare, telefon-pratare och kryck-promenerare) på 43 min. Kändes tungt att det inte gick snabbare tills Mickis sa att jag har faktisk bara sprungit på den tiden när jag haft Kiara bunden runt min midja som draghjälp samt att min löpträning legat i träda maj-månad. Och med det i bakhuvudet känns tiden helt okej med mina förutsättningar – nu kan det bara gå snabbare. Miciks däremot som inte kände sig så bra sprang på 28 min – tok snabbt! Bravo! Och jag som tänkte springa snabbare än henne - glöm de...

Väl i mål fick man medalj och en liten påse med banan och dryck. Vi var ju ett lag så vi fick också hämta ut en väldigt god picknick...kommer inte ihåg att den innehöll så många goda saker förra gången – men saker och ting utvecklas väl. Som avslutning satt vi i gröngräset och mumsade på lax, skinka, god paj, macka, choklad och skålade i cider – vilken härlig kväll. Glad och nöjd joggare - vågar inte titulerar mig som löpare än, måste springa snabbare för att kunna det!God picknikck Massor av de kvinnliga könet
Tack brudar för en härlig vinter-vår träning, vilket blir vårat nästa mål???

Vårruset

Idag gäller det...idag är den dag kommen som är första loppet i en upptrappning till att orka springa riktigt långt. Jag har tränat för det här, även om den perfekta månaden April har följts av en katastrof månad Maj ur träningssynpunkt. Men jag kommer inte låta det komma åt mig...jag ska kuta på som vanligt.

Jag satsar på 40 min...det blir en utmaning för mig. Min grupp heter lunka (36-39 min). Gruppen efter mig heter strosa och är till för den som vill uppleva naturen, gå med barnvagn eller stavar...så ni kan ju se vilka som kommer flåsa mig i nacken, hahaha... De flesta andra tjejerna startar i jogga fort ( 29-31 min) eller i jogga (32-35 min).

Jag kommer att berätta mer senare och kankse en och annan bild kommer att läggas upp med...Nu ska jag bara göra den perfekta spellistan så att jag kan springa utan att jag ens tänker på det...

Träning

Mycket lätt jogging - 2 km, 16 min.
Joggade runt till alla Vårruset-tjejer och delade ut våra likfärgade tröjor.Kändes mycket skönt - jag har ju inte joggat sedan 2 maj...

Äntligen!!!

Rask promenad med Daniel - 30 min, 3,2 km
Äntligen så är jag på G igen. Kändes lite ansträngande men det gick. Nu gäller det att hitta tillbaka till flytet igen. Känns tungt att inte hinna springa ordentligt innan Vårruset.

Påväg tillbaka

Japp då känner man att livet är påväg tillbaka. Jag har den senaste veckan tampats med spängande huvudvärk, ont i leder och snor från helvetet. Igår stod jag inte ut mer utan ringde närakuten och fick tid hos en doktor. När jag väl är hos honom blir jag som ett litet barn - med svag röst säger jag: "du måste hjälpa mig, för jag orkar inte mer...". Ja ni kan ju se det framför er...Den gode läkare skriver ut en hästkur vad det gäller pencillin och kortison till min stackars näsa. Väl hemma efter lite extra sömn och intagandet av medicinerna börjar jag sakta med säker att känna mig som en människan igen...och det känns underbart!

Nu måste jag bara vila under pencillinkuren sedan är det bara att tuta och köra - för nu är det inte många dagar kvar tills Vårruset ska springas (25 maj)...upptrappningen på min resa mot ett maraton. Just nu känns det väldigt långt borta...väldigt långt bort...typ månen...nej typ pluto...långt bort...

Nedan visar jag några bilder som jag tagit under vecka i min sjukdomsförvirring - det är trots allt lite av det jag upplevt.
Ja det har ju varit helt galet varmt i veckan som gott - inte så kul att vara sjuk samtidigt!
Jag lyckades med konststycket att ha sönder våran toalett (nej jag sket inte sönder den) jag tappade en glas-skål ner i stolen. Man skulle kunna tycka att de skulle hålla för lite mer än en liten skål.
Det kom ny sand till sandlådan - så nu är all kattbajs borta, fritt fram att smaka på sanden. Det som är på bilden är 2,1 ton sand. Tur att jag var krasslig så jag bara behövde stå vid sidan om ;)
Hugo älsklingen plockade blommor till sin farmor och till sin kompis Felix.


Viskar: Ja hur har det gått med vikten nu när jag inte tränat på 2 veckor - jo den står kvar på härliga 113 kg, inget upp med inte heller något ner, tummen upp för det!

Förkylt

Jag är sjuk och kommer återkommande när jag känner mig bättre.

Rumpa i en gunga ;)

Me in gung-action!
Jag får plats i en gunga nu!!! Om man alltid fått plats i en gunga förstår man nog inte riktigt varför jag är så himla glad idag. Jag får plats i en gunga!!!

Det kan betyda två olika saker: Nr 1 min rumpa håller sakta med säkert på att smälta bort - vilket är jätte kul. Nr 2 gungan är onaturligt stor...hum låter som en tråkig tes. Och vad är egentligen en naturligt stor gunga, ett traktordäck eller ett vanligt sommardäck???

Jag väljer att satsa mina pengar på att det är nr 1 som inträffat...och oj vad bra det känns...för nog har jag slitit ;)
Hugo in gung-action De otroliga G-krafterna håller på att pressa honom ur bild!

Ont i kroppen

Idag här jag fruktansvärt ont i hela nedre delen av kroppen. Något hände igår när vi var ute och sprang. Det känns inte bra. En knät värker, ena foten ömmar och höften känns mörbultad. Det här får ju inte hända nu, Vårruset är ju om bara om några veckor, shit!

Ska vila imorgon också - hoppas att det släpper.

Träning

Löpning med tjejerna - två värv i skogen - 4,5 km - 42 min
Fick kramp i rumpan - det gjorde jätte ont fick stanna och strercha. Men det blev inte riktigt bra. Var stel under hela sträckan. Kan det vara de nya skorna?

Perfekt månad

Ja jag måste bara göra ett inlägg om månadens träning. Under april månad här jag tränat varannan dag. Det tycker jag är en perfekt månad. Grädde på moset är även ett par nya löparskor som väntar på att få testas ute i verkligheten.