Bokslut 2011

Nu är 2011 slut och ännu ett år har passerat. Ett år äldre har jag blivit och lite mer erfarenhet har jag nog fått. Jag antar Marias uppmaning till ett bkoslut. Såhär minns jag 2011.

Största utmaningen: Börja träna regelbundet

Mest modiga: Att starta i Midnattsloppet utan att någonsin sprungit en hel mil i följd (de senaste 13 åren).

Mest stolt över: Att jag med medvetenhet och fokus genomförde Midnattsloppet.

Härligaste ögonblicket: Oj, det finns många. Så för att nämna några: när Lina gick och sa mamma samtidigt, målspurten i Midnattsloppet, när telefonen ringde och jag fick mitt nya jobb.

Bästa tillskottet: löparskor, vinterlöparbyxor och löparjacka

Största surdegen: Vikten...det finns en del att jobba på.

Sorgligast: Min farmor gick bort under december. Det var för mig en otroligt stark kvinna som genomlevt livet på ett sätt som jag aldrig kommer få uppleva. På gott och ont.

Mest stolt över: Min familj

Mest romantiskt: Min man

Sörsta irritationsmoment: Kräksjukan i London

Knasigast: En galen helg i London med shopping och magsjuka. Den gjordes tillsammans med bästa dotten och bästa vännen.

Bästa resan: London, vad annars?

Årets bästa inköp: Mina älskade löparskor

Varmaste återseende: Mina jeans

Vad vill jag då med 2012? Jo jag vill utmana mina rädslor mer, lite mer mind fullness och jag vill bli medveten över min egna roll i livet. Jag vill styra skutan själv, målmedvetet och säkert.

Hoppas att ni alla får ett gott slut och att ni börjar året på bästa sätt. Jag börjar året med ett träningspass...för att sätta av riktningen på skutan!

Gott nytt år alla!

Nu vill man ju bara ut..

Jag kan köpa mig träningssug...just nu är jag sugen på att testa min nya jacka. En blå snygg skid-/löpjacka. Sen kan jag inte bestämma mig för om det är nörd-varning angående gåstavar? Jag har iallafall bestämt mig för att vara lite nördig så även ett par stavar följde med mig hem från Flisbergs. Tokbilliga var de också, 100 kr. Att de är snygga också gör att man till och med kan känna sig lite häftig :)

Ledig

Sitter och njuter av en av mina första lediga dagar, på riktigt. Jag har inget jobb som hänger över och mörkar min dag. Känns underbart! Jag trodde aldrigi hela mitt liv att jag skulle behöva träna på att lämna jobbet på jobbet och inte ta med mig hem. Jag tycker att jag alltid kunnat göra det. Men nu måste jag lära mig att släppa det...det kommer nog med lite mer erfarenhet.

Jag håller på att laddar inför 2012 års träning. Det gäller att koppla upp posivtiva bilder som gör att starten efter nyår går snabbt och smidigt. Har samlat på mig massor av positiva och peppande bilder för en väggalmanacka som jag tänkte skulle hänga framför min crosstrainer. I almanackan skiver jag upp mina träningstillfällen, och det är ju peppande i sig att se sin träning. Dessutom har jag just sparkat igång Måndagsklubben med tjejerna. Vi får se vilka som kommer hänga på. Några gamla och några nya förhoppningvis. jag hoppas att så många som möjligt hakar på VÅRRUSET. Jag kommer återkomma i årendet.

Säger bara att ny kör vi mot bättre tider...

http://www.ensvenskklassiker.se/tjejklassikern/

http://www.midnattsloppet.com/start/content.cfm?Sec_ID=95&Eve_ID=1

http://www.stockholmhalfmarathon.se/start/

Detta blir 2012´s utmaningar! Tjooohooo

Igår julafton idag slapp dag!

Igår var det jul och vilken skön dag vi hade. På morgonen åke vi hem till mina svärföräldrar och hade lite julklappsutdelning, så att säga light varianten. Sedan leka med klapparna, äta god mat för att åka hemåt igen runt fem tiden. Väl hemma hade vi total julklappsutdelning. Hugo var extra glad åt sin radiostyrda Blixen bil. Jag blev extra glad åt min nya snygga väska från Ordning och reda samt en svart kopp med texen "The boss", det är jag ju på två spelplaner...

Ska fixa lite ny träningemusik nu...inför 2012! Det kliar lite i benen, om kan kan beskriva det så?

Tisdags promenad

4,8 km - 4 min
Kvällspromanad med bästa grannen. Vi tog en sväng efter att barnen lagts. Det var super trevligt att ses, tack Jenny. Vi lagom fort och lagon långt. Jag snurrade dock på mig mina skor för hårt vilket gör att skenbenet strejkar just nu...men men vad gör man inte för ett halv marathon....VAD SA DU? Jo jag sa vad gör man inte för ett halv maratton. Nu är det bestämt, jag, Daniel, kussen Johanna, kussens kille Fredrik och moster Lisa, vi ska springa Stockholm Halvmarathon. Någon mer som ska hänga på? Det är en sisådär 21 km, rätt slätt! Ingen panik - man ska ju bara runt ; )

Återkommer i ämnent

Lunchlöpning - yes!

Löpning 3,6 km
Ja, idag gjorde Jag det. Idag lyckades jag! Jag sprang en sväng på lunchen. Vad skönt. Vad härligt. Vilken lycka att ha tillgång till friskvårdstimme. Om Jag lyckas få till löpning på torsdagar i några veckor framöver, så är jag nog på G igen. Det blev inte så långt denna gång, men det är lite som att börja om igen, fast ändå inte.

Funderar...

...på lite lunch löpning på torsdag. Det krävs lång uppladdning...

Min man är en löpare

Daniel är en löpare. Han springer inte så mycket efter program, utan kanske mer på känsla. Han springer långt. I fredags var han ute på en tur på 14 km. Milen är standard för honom. Jag springer med vagnen medans Lina ligger och sover i. Vid de tillfällena är det lite tyngre än vanligt säger han...men inte så farligt. Och han är snabb också. Jag försäker peppa honom att ställa upp i något lopp men han har inte nappet 100 % än.

Just nu är han min främsta insprationskälla! Tack Daniel för att du springer i ur och skur! Tack för vinterbyxorna, de var tokigt sköna.

Jag har saknat löpningen

5 km - tid ???
Idag tog jag mig ut för första gången på jätte länge. Jag har inte joggat 2 veckor. Men idag var det dags.

Utan klocka, bara bra musik i öronen, jag och hösten. Det blev en tur i skogen. Uppför backar ned för backar. Det var förbaskat skönt. Skönt att pressa kroppen lite mer än vanligt. Pressa fram svetten i pannan. Pressa kroppen så att musklerna blir trötta.

Varför dröjde det då? Jo livet kom ikapp min lilla löpningsbubbla som jag skapat under min föräldrarledighet. Jag började arbeta igen, nytt ställe, ny tjänst och mycket mer ansvar. Inte visste jag att det skulle vara så svårt att upprätt hålla träningen. För det är svårt att gå iväg på kvällen (efter en heldag på jobbet) och träna. Kanske inte för att man är tröttast i hela världen...utan istället för att man inte får vara hemma och vara mamma till sina små.

Jag har gjort en deal med mig själv. Sålänge jag tränar två gånger i veckan ska jag känna mig mycket nöjd. Pressar jag in ett pass på lunchen så att det blir tre pass ska jag upphöja mig själv till skyarna. Just nu kör jag ett pass Boxningsgympa med Jenny och ett pass på helgen. Jag har power walkat och simmat. Löpning har varit parkerad så att säga. Men nu känner jag mig redo igen. Idag var löpningen lustfylld och kul.

Har man sett Rocky några gånger vet man ju att boxare tokspringer mil efter mil...och jag kan ju inte vara sämre.

Första passet i mörker

4 km - fyra varv runt kvarteret

Ja idag var det dags att masa upp sig från den ljumna sängen bredvid Hugos sovande andetag. Han somnade in så tryggt. Själv skulle man piska upp sig själv i löptempo...pep pep pep...

Nu är det mörkt ute vilket gör att jag inte vill ta mig ut för långt bort...falsk säkerhet, ja jag vet. Jag bestämde mig för att springa runt kvarteret fyra gånger. Runt, runt, runt och runt en sista gång. Rätt behaglig runda...gäller att ha riktigt bra musik i öronen. Fyra km på 32 min, jag känner mig nöjd. Nu gäller det bara att hålla i. Det känns grymt bra!

Löpning

Ca 4,5 km i skogen
Idag var jag arg innan passet, under passet och efter passet. Det finns en miljon olika anledningar till detta men det vill liksom inte ge sig.

Sprang i alla fall två varv i skogen. Efter två varv mötte Daniel och barnen upp mig så sprang Daniel och körde backträning. Han är en riktigt fena på att springa. Han började för ca 2 månader sedan och tar milen idag hur lätt som helst. Försöker få honom att satsa på ett lopp, men han har inte nappat fullt ut än...men man vet aldrig.

Idag var passet ett måste-pass. Måste-ut-oavsett-tid-och-ork. Ett pass som måste genomföras för att kunna pricka av i kalender. Tror att det kommer bli några fler av den varan framöver då jag just nu känner mig hyvsat omotiverad att träna. Nytt jobb, ny tjänst, nytt allting tar ut sin rätt känner jag...men det får helt enkelt bli några fler måste-pass!

Lördag!

Efter en väldigt intensiv vecka på jobbet kom lördagen med stormsteg. Vi hade inte planerat någonting, vilket öppnade för en hur skön helg som helst. Lördagar betyder vakna tidigt för den morgonen är det min tur att ta hand om barnen, så får Daniel lite sov morgon. Jag sover istället långre på söndagen.

Efter frukost gick Daniel ut och sprang och jag lekte lite med Hugo, medan Lina sov första passet. Efter lunch packade vi in barnen i cykelkärran och drog till stallet. Doften av häst och hästskit fick minnen från stallet-tiden att svicha förbi min näthinna. Jag har ett gammalt förflutet som häst-tjej och då har man ju hängt en del på stallet. Kalla tår som nästan faller av, hungrig maga bara för att man glömt bort att äta för att det varit så roligt, ridläger, häst-bett blå märkte på armen, flugor, tunga hö-balar, super coola balla stalltjejer som man nästan var lite rädd för...för att nämna några minnen.

Hugo sa att han ska rida på riktiga hästar nästa gång vi kommer dit. Nu räckte det med en häst i trä.

På vägen hem somnade Lina i stolen...det ser ju så "läskigt" ut när huvudet bara hänger.

Kvällen fördrevs sovandes i Daniels knä...var så himla trött!

Power walk

Power walk 5,7 km
...med bästa Isabell, hur trevigt som helst! Väckte idén med att göra Tjej-klassikern tillsammans, hoppas du antar utmaningen Isabell!

Onsdag istället för tisdag

Crosstrainer 35 min
Tanken är att jag ska träna tisdag, torsdag och helgen. Men denna tisdag var jag som en urvriden handduk när jag kom hem från jobbet...så det fick bli onsdag istället.

Det var ett skönt pass, jag gillar verkligen när det rinner svett. Känns renade, trots den inte så mysiga doften. Ibörjan av min tränings-karriär kunde jag inte svettas. Jag vet att första gången jag kände att huden lyckades pressa ut en droppe svett ropade jag på Daniel: "titta jag svettas som man gör på riktigt när man tränar hårt". Nu har nästan denna hysteri om rinnade svett blivit ett kvitto på att jag har tagit i ordentligt. Ja, var man inte konstig från början, blir det bara värre framöver...