Okej, det här med...

...morgon träning. Det är ju helt underbart de dagar man väl kommer upp. Jag önskar att jag kunde "pallra" mig upp oftare. Men när jag väl gör det känns det jäkligt bra! 

Hepp på det!

Valmöjligheter

Alla dessa val och då tänker jag inte på valet som hölls igår. Ett val i mina ögon var ödesdigert på ett sätt. Men detta ska inte bli politiskt. 

Nej jag syftar på den inre diskussion jag har med mig själv. Oftas vid denna tiden på dygnet, typ 15-18:30. Ofta är jag tok hungrig denna tid och sötsuget är helt galet. Jag känner mig helt fixerad vid tanken att köpa något, gärna choklad och äta denna god lilla goding. Hur blir man av med dessa tankar? Hur slutar man...Kanske tillräckligt många gånger så blir det en vana...men jag slutades i augusti...ändå är suget så starkt. 

Idag sa jag nej, men är så trött på denna inre dialog. 

Bästa helgen på länge - både själsligt och kroppsligt

Idag väger jag minder än vad jag gjorde när Hugo föddes. Denna vikt har jag inte haft sedan han föddes - fattar ni hur stort detta är? Fortfarande tresiffrigt, men verkligen på väg åt rätt håll. BRA DÄR!

Dagens morgonpromis - tjohoo!

I helgen har även det varit traditionell tjejmiddag med alla goa tjejer och jag vill passa på att hylla en av dessa kvinnor. Upplägget med middagarna är att när en middag varit, bjuder frivillig in till nästa - och så rullar det på och det har det säkert gjort det i 5 år. Syftet är att vi tjejer ska träffas och snacka, boosta oss själva med lite "girl power". Och det är så roligt! Det blir heta diskussioner och det blir ofta samtal om förlossningar - underbara och ibland blir det väldigt personligt. Stämningen är avslappnad och välkomnade och nya "kvinns" har hoppat på allt eftersom. Vissa har flyttat och andra har valt att inte komma med mer. Men det som hände i fredags krävs det både mod och självinsikt för att göra. 

En av tjejerna som sagt att hon gärna vill ha över oss på mat, fick inte sin vardag att gå ihop. Så hon meddelade oss andra på natten mellan torsdag och fredag att hon inte fixade att ordna middagen. En stor eloge till henne. För jag är ganska säker på att 95 % av oss andra kvinnor på jorden hade inte sagt något utan bitit ihop och stått ut. 95 % av oss kvinnor hade stressat och vänt ut och in på oss själva bara för att det ska vara så. Jag vill skriva om det här för att uppmärksamma att våra familjer är inte perfekta, vi kvinnor är inte heller perfekta och man tål inte hur mycket som helst. Så bra gjort! En självklarhet för vissa, men absolut inte för alla. 

Ut ur trygghets zonen, eller var det ut ur bekvämlighetszonen...

Har den sista tiden tagit det lite lugnare gällande maten och träningen. Har njuti av mina tappade kilon. Kläderna sitter bättre och kroppen känns lite lättare. Har till och med ätit godis, inte bra, men bra att jag mådde illa och fick sprängande huvudvärk - så det verkar uppenbarligen inte bra för min kropp. Men nu tänkte jag köra ett pass till med strikt kost och frekventare träning.

Det upplägg som jag fick av PT Daniel är väldigt svårt för mig att hålla, då jag känner att jag inte vill vara utan den vanliga tiden med mina barn. Ni vet tiden då man bara kan krypa ned i soffan och läsa en bok tillsammans med knattarna eller sortera i lilla L dockhus bara för att det fanns tid. Jag tycker inte om när tiden är bokad till max, utan jag vill ha utrymme för att kunna reflektera och samla mig. Och tyvärr upplevde jag att det programm som jag fick gjorde att jag upplevde mer stress än vanligt. Jag blev lite för sträng mot mig själv. Hans program är jätte bra, bra övningar och ett väldigt detaljerat upplägg. Jag kommer fortfarande att tillämpa hans program, fast i långsammare takt. Den vikt jag har dragit på mig är stor och det krävs tid och tålamod för att kunna bli av med den. Matupplägget som PT Daniel lagt upp är helt suvärent, så det kommer jag fortsätta att praktisera. Dock kanske något mindre portioner. Det handlar fortfarande om plus och minus, det ska mindre in och plus som ska ut. 

Som jag skrev ovan vill jag inte vara utan den vanlig tiden med barnen så idag gav jag mig ut på en tidigt power walk, mycket tidig power walk. Jag gjorde det bara för att jag ska kunna vara med barnen i eftermiddag utan att känna mig jagad av att jag borde det ena och det andra. Om andan faller på för träning, kanske med barnen, så är det bara ett plus.

05:25 var jag ute och gick, faktis ganska skönt att komma ut. Lugnt och stilla.

 

Hemkommen, tycker jag fortfarande ser lite sov-trött ut. 

Nu så här i efterhand var det inte så himla svårt att gå upp, men jag ska inte kaxa upp mig vi får se hur det känns om en vecka :).