Ni som känner mig vet ju att jag är en person som kan kastar mig ut i det okända utan att tänka efter. Jag har inga problem med att bjuda på mig själv och tycker om när det händer saker. Inför denna dag i måndags bestämde jag mig för att ta en roll som var lite till bakalutad, det är inte alltid som man orkar vara den där personen som hoppar på allt som ska hända. Min ide om att luta mig tillbaka höll i siså där 30 sek. Ämnet var ju så roligt och intressant att det var svårt att hålla tillbaka mitt engemang. I slutet av dagen ställde jag upp på ett coachande samtal som de andra deltagarna fick lyssna till och se hur vår "lärare" genomförde det. Ingen annan vill och jag kände att vem vill inte passa på att bli coachad av ett proffs och jag hade ett ämne som jag behövde lite hjälp med.
I bilen på vägen hem tänkte jag "-varför måste jag alltid". För lika kul som det är att kasta sig ut i det okända kan det vara energikrävande med mera. Hemma kom jag och min man fram till att detta är en del av min personlighet och det gäller att kunna acceptera och känna igen känslan och ibland tygla sig själv. Världen snurrar ju inte bara runt mig :).
På tisdagen träffade jag vår "lärare" från dagen innan och jag berättade om min tankar kring att alltid vara den person som alltid kastar sig ut och som ställer upp på diverse upptåg. Han förklarade att detta var en del i att mitt liv. Han sa också att det är det som ibland/ofta medför att det svänger från högt till lågt i mitt liv. Han har bara träffat mig vid tre olika tillfällen och kunde på denna tid göra en analys av min tillvaro som var mitt i prick. Han sa också att befinna sig i högt och lågt är att befinna sig mitt i livet. Att det är där det händer. Mitt i livet är inte att sitta still i skugga, utan mitt i livet för mig är att befinna mig i smeten och smeta på!!!Jag blev så himla glad över detta klargörande som han hjälpe mig och det känns som om jag växt 1 meter.
Jag befinner mig mitt i livet och det är där jag ska vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar