Under den föreläsning som jag fick i tisdags av Pasi Salonen ställde han en fråga till oss deltagare.
- Vad får er att känna er bra? I vilket läge känns livet toppen?
Det första som kom upp i mitt huvud var målgången på tjejvättern i somras. 100 km på cykeln, 4 h 30 min på cykel och fint väder i Motala. Sedan kom massa andra ögonblicksbiler fram, leka med barnen, kramar av mannen, semestrar med mera. Men första tanken var ändå målgången i Motal, men Miciks och Lina. Sedan ställde han en följd fråga:
- När gjorde du det sist? Hur ofta gör du det?
Det är klart att jag inte kan hålla på att cykla 100 km hit och dit. Och målgång i Motala skulle bara bli geografiskt jobbigt. Men känslan när man tränat eller tävlat och man genomför det med en känsla av "shit vad stark jag är" kan ju även infinna sig efter ett vanligt träningspass. Så varför inte göra det oftare? För att det är så jäkla jobbigt att starta, ont i hälen, ont om tid...massa bortförklaringar. Själva känlsa får ju mig att må så mycket bättre.
En bra formulerad fråga!
Hej!
SvaraRaderaHur är det med dig? Har du blivit av med hälsporre? Jag har samma problem som du och jag tog behandling hos hälsporrespecialisterna i augusti. Men efter behandling känner jag sämre .
Lycka till!
Christine
Hej Christine
SvaraRaderaTack för att du frågar. Jag har fortfarande ont i foten, den har inte blivit riktigt bra än. Behandlingen hos hälsporrespecialisterna var bra när jag gjorde den, men jag vet inte om jag gav upp för tidigt. Om du känner dig sämre efter behandlingen ska du nog ta upp det vid nästa behandlings tillfälle. Återkom gärna och berätta hur det går. Lycka till!