Min man är en löpare

Daniel är en löpare. Han springer inte så mycket efter program, utan kanske mer på känsla. Han springer långt. I fredags var han ute på en tur på 14 km. Milen är standard för honom. Jag springer med vagnen medans Lina ligger och sover i. Vid de tillfällena är det lite tyngre än vanligt säger han...men inte så farligt. Och han är snabb också. Jag försäker peppa honom att ställa upp i något lopp men han har inte nappet 100 % än.

Just nu är han min främsta insprationskälla! Tack Daniel för att du springer i ur och skur! Tack för vinterbyxorna, de var tokigt sköna.

Jag har saknat löpningen

5 km - tid ???
Idag tog jag mig ut för första gången på jätte länge. Jag har inte joggat 2 veckor. Men idag var det dags.

Utan klocka, bara bra musik i öronen, jag och hösten. Det blev en tur i skogen. Uppför backar ned för backar. Det var förbaskat skönt. Skönt att pressa kroppen lite mer än vanligt. Pressa fram svetten i pannan. Pressa kroppen så att musklerna blir trötta.

Varför dröjde det då? Jo livet kom ikapp min lilla löpningsbubbla som jag skapat under min föräldrarledighet. Jag började arbeta igen, nytt ställe, ny tjänst och mycket mer ansvar. Inte visste jag att det skulle vara så svårt att upprätt hålla träningen. För det är svårt att gå iväg på kvällen (efter en heldag på jobbet) och träna. Kanske inte för att man är tröttast i hela världen...utan istället för att man inte får vara hemma och vara mamma till sina små.

Jag har gjort en deal med mig själv. Sålänge jag tränar två gånger i veckan ska jag känna mig mycket nöjd. Pressar jag in ett pass på lunchen så att det blir tre pass ska jag upphöja mig själv till skyarna. Just nu kör jag ett pass Boxningsgympa med Jenny och ett pass på helgen. Jag har power walkat och simmat. Löpning har varit parkerad så att säga. Men nu känner jag mig redo igen. Idag var löpningen lustfylld och kul.

Har man sett Rocky några gånger vet man ju att boxare tokspringer mil efter mil...och jag kan ju inte vara sämre.